Att få möjligheten som jag har, ja att få arbeta med barn och unga varje dag är verkligen en ynnest och så lyxigt. Det är verkligen på så vis att jag dagligen känner att jag aktivt kan finnas med för att direkt påverka och förändra. Mer och mer börjar jag tänka på ett vis jag inte gjort tidigare. Jag har på något vis ändrat mitt sätt att se på saker och ting. Jag har kommit till en punkt där jag tom. ser på ett annat vis, kanske mer hur det på riktigt är mer än jag kanske tidigare gjort, ja då jag kanske gått på känslan av hur man önskat och intalat sig att saker, ting och situationer borde vara. Jag har som jag ser det kanske förskjutit sanningen och kanske därav omedvetet förändrat den lite för att jag bara haft mitt naiva sätt och min (för det mesta) positiva inställning att se på min omvärld och mina medmänniskor.

Många gånger där vi vuxna brister, ja i de bitar där det inte fullt stämmer utan där det uppenbart och direkt är fel har jag nog tidigare inte haft förmågan att varken se eller förstå. Fast istället för att välja att inte se sanningen så försöker jag så mycket som jag förmår att ta vara på de dåliga exemplen som dyker upp lite nu och då både i nära bekantskap och mer ytlig. Istället för att låta det dåliga bara passera så arbetar jag utifrån de sämre exemplen på ett lite mer medvetet vis och i ett förebyggande syfte bland de unga. Dåliga exempel ifrån vuxenvärlden blir helt plötsligt rätt ”bra” att ta med i arbetet bland de små och jag märker att detta tankesätt och denna arbetsmetod hjälper mig personligen att både se vad som händer omkring mig, negativt som positivt och hjälper mig faktist personligen att klara av motgångar på ett för mig nytt och mer främjande vis.

Jag är fortfarande helt inne på samma linje gällande att kärlek är en bra metod för det mesta (läs alltid). Misströst och besvikelse stöter vi alla på någon gång och det är i de stunderna då man hårt prövas som det kan kännas lite mer tryggt att veta vart man står med sig själv. Så länge man medvetet jobbar med sig själv och framförallt är både schysst och ärlig och har goda avsikter med det man tar sig för mot andra och sig själv så kan man också må hyfsat bra tänker jag. Då kan omgivningen strula på och stöka på bäst den vill.

Om vi hjälper våra barn tidigt och stöttar dem i rätt riktning så kommer förhoppningsvis de att lära sig vad som är nödvändiga och bra egenskaper i samspelet med andra tror jag.

”Att inte betala tillbaka med samma mynt” är kanske lättare sagt än gjort. När man kommer på sig själv tex. att man alltid är den som hör av sig, är den pådrivande, den som sträcker ut handen gång efter gång efter gång, efter gång osv. så kan jag ärligt säga att jag också jobbar hårt med att inte falla in i det dåliga beteendet och mönstret. Jag jobbar då hårt med att inte falla och vill nog påstå att jag blir ännu ”duktigare” på att ligga på, sträcka ut handen och bry mig. Tänker nog mycket att ”älska mig mest när jag förtjänar det som minst” stämmer bra in i ett sådant läge.

Det är sällan det är tillräckligt och nog för mig och jag har nog aldrig tidigare riktigt förstått innebörden med att hjälpa dig först själv med syrgasmask på ett flyg om det skulle vara nödvändigt innan man hjälper sina barn. Fast under senare tid däremot med en mer medveten livsstil som jag försöker att anamma mer och mer så blir jag faktist lite ”duktigare” på att erkänna för mig själv då det är tillräckligt och nog. Det måste faktist få finnas någon slags gräns för oss alla.

Oavsett mer medvetenhet eller inte, kärlek och en schysst agenda är ALLTID det som vinner i det långa loppet. Det tror åtminstone jag och det är någonting jag försöker förmedla till alla små som jag får möjligheten att verka tillsammans med. Om man lever efter den enkla principen, ja att ärlighet och att ett schysst beteende utan tråkiga och dolda baktankar är någonting att eftersträva så tror jag att man problemfritt kan se sig i spegeln om kvällen och därefter sova gott om natten.

Ärlighetens härlighet, det är ett uttryck som jag gillar ⭐️