Det finns någonting som upptar mycket av min tid och någonting som jag helt klart funderar väldigt mycket på. Hur kan det komma sig att man som missbrukare ger sig rätten till att tycka att det är helt OK att ställa till det för andra, skälla, prata skit och bete sig allmänt dåligt och direkt ohyfsat medan de som i sin tur blir drabbade på både det ena och andra viset bara ska hålla tyst?! Jag är själv drabbad och känner många med mig som precis som jag tycker att det tillslut blir tillräckligt och nog! Det finns två sidor på det mesta (allt) och en missbrukares story i jämförelse med en som råkar bli offer eller syndabock/syndabockars story blir garanterat två historier som skiljer sig radikalt! Vi ska våga prata om det som händer och ja, trots att missbruk är en fruktansvärd skitsjukdom som förvandlar de drabbade till en skugga av sitt rätta jag så har man som ”drabbad” rätt att både tycka och känna att det sjukdomen ställer till med är direkt vidrigt.

De missbrukare som jag haft/har kontakt med och som tillslut efter mycket hårt arbete med sig själv lyckats bli ren, dvs. de som tagit beslutet att inte dricka en endast alkoholdroppe för att inte åka dit igen säger ofta ungefär samma sak: Det tuffaste med att bli ren är att då kommer sanningen ikapp. En sanning som för det mesta är förenat med en ångest för vad man ställt till med för människor i sin omgivning. Att göra upp med sitt förflutna i det missbrukande tillståndet och att be om ursäkt till de människor som direkt blivit drabbade är den tyngsta biten och många analyserar att det faktist är just därför många får återfall. Sanningen blir för tung och skapar en ångest som blir svår att hantera. Några glas vin, öl eller cider och det är igång igen.

Vi behöver prata om detta för tänk så många oskyldiga barn som blir drabbade. De har faktist också rätt till sin besvikelse och behöver stöd till att förstå att ingenting är deras fel. Det finns väldigt bra hjälp att få som drabbad familj och det är så väldigt värdefullt. Får man tillgång till de via bistånd från kommunen och SOC så som vi fick så rekommenderar jag varmt att ta vara på den möjligheten. Inte minst om det finns mindre barn inblandade