Ett minne dök upp i mitt FB flöde. För exakt ett år sedan var vi tillsammans med de stora barnen i Prag. De fick den resan som 18 och 20- års present. Eftersom vi har Robbans barn på full tid och mer eller mindre alltid har haft så tar vi tillfället i akt med de stora då möjligheten ges. Farmor och farfar är de två som för oss gjort det möjligt genom åren och de senare åren även min mamma och pappa då de hjälpt till from. när våran gemensamma lilla E kom till världen. Har man barn i olika åldrar, ja så som jag och Robban hade då vi träffades så är det en skyldighet av just oss vuxna att ta hänsyn till alla och fixa bra för precis alla barnen oavsett hur det nu än ser ut. Jag menar barnen är ju en tredje part och bör därför inte på något vis bli drabbade på ett dåligt vis för att vuxna ”ställt/ställer” till det. Jag inbillar mig att då man har ett starkt fokus för att ordna det bra för just ALLA så får man också på något vis till det. Det blir då någonting som högt prioriteras och i vårt fall har vi verkligen våra far och morföräldrar att tacka för att vi faktist får och genom åren fått till en hyfsat god balans för hela stora Cirkusfamiljen ❤️

Som sagt, i dag för ett år sedan var vi i Prag för sista kvällen o h vi hade en längtan hem efter de små som bodde hos farmor/farfar och mormor/morfar de dagar som vi var iväg.