Är det tre små barn som bor under samma tak så behandlar man dem ju självklart likvärdigt. Dvs. man ger självklart inte ett av två barn present om man tex. varit borta och heller inte två av tre. Självklart ger man alla någonting. Fast är det helt självklart att det fungerar på det viset? Ja, i min värld är det absolut på det viset och tack och lov är det självklart för mina föräldrar som nu inte är biologisk mormor/morfar till mer än ett av de totalt tre mindre barnen i familjen. För mina stora barn är det också en självklarhet att behandla alla mindre barnen på samma vis trots att det egentligen bara är den minsta som har samma mamma som dem. Min dotter och hennes sambo kom tex. hem ifrån sin semester i Paris för några dagar sedan och SJÄLVKLART så fick ALLA tre små en lika present. Eftersom de var bortresta då W fyllde 10 år så fick han också sin födelsedagspresent. Fyller någon år i våran familj så är det däremot den personen och inte någon annan som får paket. Om det mot förmodan skulle vara på så vis att fler ska uppvaktas ja då ger man givetvis till alla och lämnar inte någon utan. Framförallt då det handlar om mindre barn så agerar man inte på något annat vis för hur skulle det annars bli?!
Nu råkar vi ha erfarenheten att det inte alltid fungerar så men det fantastiska med barn är att de rätt snabbt räknar ut varför det inte fungerar som det borde alla gånger och de har kloka svar på varför. Som senast då pojken alltså fyllde 10 år och våran 4-åring insåg att hon var den enda som inte fick något paket att öppna (jo, 8-åringen fick också present och såklart blir det lite tokigt då vi som sagt bara uppvaktar den som är självaste födelsedagsbarnet, så de presenterna kom med andra ord inte från någon av oss i familjen ) ”Lilla E” 4 år blev ledsen och frågade rakt ut varför alla fick present förutom hon. Varken jag eller min sambo hann svara för 10-åringen var väldigt snabb att ta ton. Med en tröstande röst och den mest fantastiska förklaringen, bestämde han sedan över mitt huvud att vi minsann skulle åka till affären för att köpa en present till Lillan med, för detta var inte rättvist tyckte han. Han är en mycket klok kille ska tilläggas. Klok och inkännande! Han kunde direkt relatera till känslan. När han fick beröm från både mig och hans pappa så var hans svar direkt: ”- men alltså vi får ju alltid paket då ”Lilla E” får det ifrån …. och ….!. Så har det ju alltid varit ju. Jag skulle också bli ledsen om bara hon skulle få, ja om det nu inte är hennes födelsedag förstås.” Medan han sa detta så fortsatte han att stryka Lillan över håret och några timmar senare så åkte vi och köpte en efterlängtad dockhäst. Precis som storebror hade styrt upp det❤️
Så otroligt fint och så rätt och riktigt. Barn är oslagbara. De är kloka och förstår så mycket mer än många vuxna någonsin kommer att göra. 
