https://www.st.nu/opinion/insandare/vaga-vara-den-pinsamma-foraldern-som-ringer-i-kvall-vad-hander-om-vi-inte-bryr-oss

”Du verkar vara lite i ropet nu så vi undrar om du kan tänka dig att skriva en debattartikel som ska publiceras till sista april.”

Det var på ett ungefär så mailet från en av MittMedias medarbetare löd och jag svarade rätt snabbt honom att det kan jag mycket väl tänka mig. Det här med ungdomar, att våga vara en vuxen som bryr sig på alla vis osv. är ju någonting som jag brinner oerhört hårt för. Efter att jag tryckt på knappen ”send” så började jag väl egentligen tänka efter på riktigt. Debattartikel, jag, herregud, vad sa jag egentligen ja till?

Det blev lite samma fenomen som när jag blev tillfrågad att börja blogga via Sundsvalls Nyheter, jag slutade skriva totalt och det blev så pass tyst att den ansvarige, ja Pierre som hade ställt frågan och som tagit in mig i tidningen undrade varför alla texter plötsligt slutade att komma. Han var faktist den personen som där och då övertygade och övertalade mig till att förstå att det inte är mina texter som några journalistiska mästerverk de var ute efter, nej det var det jag som en Bubbla och utifrån mitt hjärta producerade som var intressant och det fick mig att börja skriva igen.

Detta fenomen av total tystnad och lite prestationsångest tog alltså för en stund över igen men in i det sista kom det tillslut en text ifrån mig och jag fick den faktist godkänd ifrån några personer jag skickat den till. Min ”Johanna” tex. , ja hon som jag delar allt med gällande mina projekt m.m. Inte ens hon hade någonting att ändra på. Hon tyckte att texten var klockren och helt ”spot on”. Jag skickade också till en av mina nära på jobbet. En nära som jag vet vågar vara kritisk.

Det kändes alltså tillslut skönt att trycka på knappen ”send” och det verkar som om det är många som tagit del av det jag lyckades få till trots att jag inte direkt är något journalistiskt geni

TACK till alla er som hejat på, skickat fina meddelanden och delat mina ord vidare.

Det betyder väldigt mycket för mig ska ni veta