Onsdagar är dagen då mormor och morfar alltid hämtar Lilla E tidigare från förskolan. Det är dagen då min sambo tidigare säsonger aldrig har fotbollsträningar så det är därför en av vardagarna jag passar på att dra ut på min arbetsdag eller passar på att lägga någon av mina ”efter skolan aktiviter” tillsammans med elever eller jobba med andra viktiga saker som hör mitt arbete till. I dag sprack den planeringen. Jag hade bestämt att ha fika ”date” med en gammal vän och tidigare samarbetspartner men eftersom min sambo hade arbetstid till kl.20.00 ikväll så fick jag ändra min planering. Jag försökte bjuda hem min kamrat istället till mig och mina 3 små, men det passade tyvärr inte för henne ikväll. Ja, jag hoppas att jag får en ny chans till träff, men det är inte så lätt att få till det har jag märkt. Jag har försökt i några veckor nu.

Istället blev det jag som fick hämta de två större på fritids. Inga som helst konstigheter med det, precis lika naturligt för mig är det att hämta dem och att handla allt vad de behöver för MINA pengar (konstigt att man sällan har en spänn till sig själv över då man följer slaviskt ”Barnen alltid först”? Nej inte direkt konstigt alls och med 5 barn så är det ju lätt att räkna ut att pengen som jag tjänar rätt snabbt går åt .) Det är lila viktigt för mig att också ge dem alla många kranar och att överösa dem med lika mycket kärlek så som jag gör med alla de andra tre barnen, dvs. mina biologiska barn . Dessa tankar om att vara rättvis delar vi helt och hållet känner jag. De behandlar sin pappa på det vis de behandlar mig, ja när vi kommer till det kärleksfulla. Det finns nämligen hur många situationer som helst varje dag som stärker och bevisar det. Som denna dag när barnen satte sig i bilen tillsammans med mig efter hämtningen på fritids. ”- Nästa vecka då vi ska åka skidor på våran friluftsdag, kan du då baka dina bullar dagen innan? Älskar när de är sådär nya och mjuka!”

Ja, SJÄLVKLART ska jag baka bullar så som de önskar. Jag kommer att fortsätta att göra allt för dessa barn så länge det är rimliga önskemål och så långe de bara vill.

Kärlek, trygghet och bekräftelse till de små kan man aldrig ge för mycket av. Det är en förbrukningsvara och jag märker att ju mer jag slösar desto mer återvinner jag i form av kärlek, respekt, tillit och förtroende tillbaka. Fast jag också rätt starkt fått bevittna vilken färskvara det också är. Det man gör talar i allra högsta grad mer än vad ”man” säger och är det några man aldrig kan finta bort med dåliga lögner och/eller direkta svek så är det just barnen. Det bevisar vårt liv och våran vardag ständigt och jämt. Ibland är sanningen så tuff och svår att förstå, men det sjuka och det dåliga försvinner längre och längre bort samtidigt som det stabila och det friska växer sig starkare tillsammans.

Jag ser framemot att få skicka med bullar till friluftsdagen nästa vecka. Det är enkel kärlek i vardagen det 😊