Att förlora personer som står en nära, blodsband eller som vän är en jobbig förlust. Den gör ont och den går typ aldrig över. Jag vet hur det är att förlora någon som jag tycker om i form av dödsfall, men jag har aldrig förlorat någon pga. av andra faktorer. Ta bara det här med beroendesjukdom. Hur svårt det än är att förstå så blir det lättare att förstå, eller det går iallafall lite bättre att hänga med då man fattar att det handlar om att det är just en sjukdom. Fast det ska betonas att jag är en vuxen person och med mig själv att utgå ifrån så funderar jag rätt ofta på hur det känns innerst inne hos ett barn som förlorar en nära. Ett barn till en helt bortkopplad förälder pga. en vidrig sjukdom som kallas beroendesjukdom. Det finns alltså ett namn och ett begrepp men hjälper det och räcker det för att få en omgivning att förstå som blir drabbad av denna sjukdom? En sjukdom med bla. svek, oro, rädsla som en av sina största biverkningar. Jag säger det igen, om jag som vuxen har rätt stora svårigheter att till och från förstå, hur är det då för alla drabbade barn? Denna förlust, är den jämställd med förlusten av någon som dör ifrån oss eller går det inte att jämföra?

Jag förstår att man som litet barn inte drömmer om att jobba som varken alkoholist eller knarkare när man blir stor, men vem bestämmer när man som stor står där och ska ta den där första cigaretten eller dricka den där alkoholhaltiga drycken? Om det sedan dessutom gått så långt att man tillslut förstår att man drabbats av en sjukdom, en sk. beroendesjukdom, vad är det då som gör att man INTE väljer att göra precis allt i sin makt för att bli frisk och kanske tom. helt botad från sin sjukdom? Som om man får det hemska beskedet cancer. Jag tror att alla som får den typen av sjukdom för det första erkänner den sjukdomen och säger direkt ”ja tack” till all typ av hjälp och behandling som läkaren föreslår.

Tyvärr är det nog inte så enkelt för då skulle det ju inte se ut som det gör,!men jag önskar att det inte vore på detta vis för allas skull. Inte minst för personen själv och alla anhöriga och då främst för de helt oskyldigt drabbade barnens skull.

Grubblar massor om livet och hur det kan se ut som det gör ibland under mina promenader