Detta blogginlägg nedan gjorde jag för ett år sedan. Jag blir stolt och jag blir på ett svårförklarligt vis glad när jag läser det med tanke på hur situationen för mig och min sambo var just förra sommaren. 

Våld löser aldrig våld. Elakhet  bör inte bemötas med elakhet tillbaka. Fast att säga en sak behöver ju för den skull inte vara likställt med att leva efter det.  Det är en sak att säga detta om sig själv för att man vill och därför tror att man fungerar på det viset, men det är ju inte förrän man befinner sig i skarpt läge som man på riktigt bekänner vem man är och vad man står för.  Som sagt detta blogginlägg skrev jag förra sommaren när det var som allra värst och innan myndigheter klev in och tog ett för oss hjälpande beslut.

Sanningen kommer alltid ikapp och kärlek är det bästa skyddet mot allt ont och dåligt. Det har jag fått bevisat för mig gång efter gång efter gång ❤️

Sanningen segrar alltid tillslut

”Förr eller senare så vinner alltid kärlek och ljus över ondska och mörker” så skrev en fin och nyvunnen vän för en liten stund sedan, och det är och har alltid varit min filosofi. Någonting jag alltid har jobbat med både för mig själv och mot andra att anamma. Om man betalar tillbaka med samma mynt, då är man ju själv inte ett dugg bättre person och visst vill man väl kunna se sig själv i spegeln och känna en viss stolthet över sig själv? Inte vill man väl möte en person som går emot sin egen ståndpunkt och sina grundvärderingar? Med det sagt vill jag inte påstå att det är så enkelt alla gånger, men övning ger färdighet och av fel kommer man ju också rätt i livet. Jag har iallafall bestämt mig för att inte behandla andra människor på det vis jag inte skulle vilja bli behandlad själv och jag bemöter hellern inte de människor som är oförskämda och rakt elaka mot mig på det sättet tillbaka. Dels för att jag aldrig skulle sjunka på en sådan gräsligt dålig nivå, men också för att det inte skulle kännas OK på något vis. Tack och lov att jag blivit rustad med så pass mycket empati som jag blivit i min lilla kropp. Det och erfarenhet tror jag hjälper mig i det liv och den påfrestande vardagen jag just nu står mitt i. Man måste rusta sig till att stå emot alla elakheter, visst, det förstår jag, men i grunden förstår jag inte varför det ska vara så. Därför har jag också väldigt svårt att förhålla mig till det. Varför kan människor inte bete sig och vara snälla med varandra? Varför ödsla så mycket kraft på att kränka någon annan och det som gör mig mest frustrerad och fundersam, hur går tankarna hos våra barn? De vuxna ska väl ändå verka för att vara deras goda förebilder och visa vägen för vad som är rätt och fel i livet?!

Kärlek och Respekt till alla!! Ja för ALLA ska bemötas med det oavsett hur galet det än är, men att sätta en gräns för alla tokigheter och att nog är tillräckligt och nog för länge sedan, det är en vesäntlig skillnad. Jag känner att det snart är läge att dra igång mina snackis grupper igen. Ja jag vet att mina historier och det jag varit med om och lever med just nu alldeles säkert kan hjälpa och stärka andra. Det gäller att våga prata om saker, jobbiga eller ej och det gäller framförallt att stå upp för sig själv. Om man ska prata om respekt med andra så måste man ju själv förstå vad det handlar om och då är det ju bra att öva förslagsvis med och mot sig själv ❤️