Tomma ord och falska löften.  Svek efter svek och människor som bara fortsätter att trampa i samma fotspår trots att andra mönnniskor blir inblandade och hårt drabbade.  Jag skulle kanske inte bry mig så mycket och heller inte känslomässigt engagera mig i den grad  jag gör om de som drabbas enbart vore vuxna människor.   Det handlar alltså om fina och helt oskyldiga barn.  Hur fixar egentligen de små att vuxna människor  som ska anses stå dem nära sviker gång efter gång och den dag de inse att det förmodligen inte kommer att se ut på annat vis, hur mår de då? Såklart har de förstått att de fina orden som skickas i form av hälsningar inte är annat än just fina ord som används för att det ska låta bra och formuleras till just de fina texter som dessa vuxna brukar vara så väldigt  bra  på att få till av någon anledning. Det är ju oundvikligt för dem att tänka på annat vis då motsatsen aldrig bevisas.

Hur vore det om människor fokuserar på att snacka lite (läs mycket) mlndre och istället använda den energin till handlingskraft istället, ja jag menar att fokusera på att få någonting utfört istället för att bara snacka en massa. Kanske krävs det en radikal förändring?  Kanske behövs det någon form av hjälp?  Att verkställa istället för att svika andra gång efter gång vore väl ändå bättre, eller?  

Jag använder inte så ofta ordet  ”hata” för jag tycker att det är ett alldeles för starkt och för negativt ord, men jag hatar verkligen när jsg ser hur vuxna behandlar  barn dåligt då de har så fullt upp med sitt egna EGO istället för att ta hand om, eller på riktigt bry sig om hur de små mår och har det i vardagen där det verkliga livet pågår.

Tack och lov så finns det många goda vuxna  krafter i livet också, så kanske just de blir så pass bra ersättare så de små  helt enkelt inte far så illa som jag ibland målar upp och tänker.  Barn är verkligen helt oslagbara i alla kategorier.  De är  mina hjältar  i precis alla lägen och de som inte far allt för illa av  vuxnas dåliga beteende n mot dem i deras uppväxt kommer att kunna göra någonting bra av det dåliga i framtiden.  Med rätt redskap och med rätt form av stöd så tror jag inte alls att det finns några begränsningar . 

Efter regn blir det alltid sol någon gång och jag är övertygad om att det föds någonting gott ifrån allt ont även om det kanske kan ta tid att både upptäcka och att förstå det ibland.  När jag lutar mig tillbaka mot den tanken så blir jag lite bättre till mods trots att jag ALDRIG någonsin kommer att förstå hur svikande vuxna fortsätter att att kringå själva problemet och istället pekar mot allt och alla andra.  Snöbollen som förmodligen är full med ångest växer sig bara större och större.  Såklart blir det bara ännu jobbigare att se på sig själv i spegeln och självklart  fattar  jag att det ligger någonting i det, men när det blir barn som drabbas och oftast helt oskyldiga kommer i kläm så bli det bara en förklaring och inte någon ursäkt  för det beteende som bara fortsätter på samma vis i mitt sätt att se det.

 Jag kommer iallafall att fortsätta kämpa mot dessa jobbiga känslor parallellt med att jag fortsätter att jobba med mig själv i kampen om att vara  så god,stabil och en så bra vuxen jag bara kan vara.  Jag kommer alltid att fortsätta  med att finnas för de barn som behöver mig och mitt mål  är att försöka att vara en god förebild som både snackar och agerar varje dag.❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *