Det finns inte någon vid det här laget som inte vet vad jag tycker om rökning. Usch, fy och blä… det är vedervärdigt. Ett gift som jag önskar att ingen blev slav under men som tyvärr allt för många inte lyckas med att hålla sig ifrån. Inte ens när de är gravida! Vad jag tycker om det? ja om att gravida röker trots att de alltså bär ansvaret över ett annat litet helt oskyldigt men beroende liv i sin mage… jag vet inte vad jag ska säga. Inga ord som jag skulle välja är tillräckligt negativt laddade. Fast om jag skulle välja några så skulle det vara fruktansvärt, galet, sjukt, vidrigt, idiotiskt egoistiskt, puckat och sjukt oansvarigt.
Det pratas om att vi människor är en intelligent art, jag vet inte riktigt om jag skriver under på det.
Vart finns rättvisan? Vem bestämmer egentligen angående det här med föräldraskap? I den frågan funderar jag ibland om det överhuvudtaget finns någon övre makt. Det finns så många lämpliga och fantastiska personer som kämpar och på alla olika vis försöker att få till det, men kanske inte alls lyckas med att bli förälder, medan det alltså finns de som är högst olämpliga och totalt skiter i allt vad som kan förknippas med ansvar. De fortsätter fortsätter att röka och kör på med sina andra dåliga och direkt skadliga val de en gång tagit och inte kommer ifrån. Inte ens när de bestämmer sig för att skaffa barn. Någonting som direkt är förenat med ansvar. Jag undrar hur de tänker? Inte alls såklart. De röker vidare och lutar sig kanske tillbaka med orden ” Det är väl ingen ”big deal”. Det blev ju människa av mig också trots att min mamma rökte under hela graviditeten med mig i magen.” Jag har fått ett sådant här argument berättat för mig och jag har även läst det som någonting att luta sig tillbaka mot då man fortsätter att röka helt obrydd eller orolig över hur det egentligen påverkar den stackaren som blivit ett oskyldigt offer för en form av misshandel. Det är mitt sätt att se på det.