Jag är så evigt tacksam att jag blivit uppfostrad på det vis jag blivit. Främst när det gäller livstil och levnadsvanor. Jag blir mörkrädd när jag hör hur det finns föräldrar som tex. accepterar att deras barn röker och då menar jag dessutom i väldigt unga år. Jag kan inte riktigt tro att man som förälder tom. gör sällskap med sitt barn och gemensamt röker och barnet då endast är i 13-14 års ålder. Det är så vansinnigt och så sjukt! Hur kan man som förälder överhuvudtaget tycka att det är OK? Vad är det för ordentligt fel tänker jag om man gör en sådan grej och vad är man då kapabel till för mer galenheter?
Jag kan alltså inte tacka min mamma och pappa nog mycket. Jag har aldrig ens tagit i en cigarett och kommer därför heller aldrig att göra det. Varje gång jag hör en ungdom säga: ”- Jag ska göra som Ms.Bubble jag, jag ska aldrig någonsin röka i hela mitt liv!” En sådan gång så känner jag att jag lyckats bra med att föra vidare de goda vanor jag fått med mig hemifrån. Vill man så kan man och det blev ju trots allt människa av mig med utan att jag tjuvrökte, brukar jag säga. 