Det här med att uppfostra barn på bästa vis, det finns nig inte någon som tycker att det är särskilt lätt…
eller jag minns inte att de här småbarnsåren med mina större barn var särskilt besvärliga och att jag gick med sådana tankar som jag stundtals har idag när jag återigen är mitt i Småbarnslivet. Kanske är det på så vis att man glömmer? Eller kan det vara på så vis att man är vuxna krafter med rätt lika värderingar? Om man har det sp, ja då blir det som vuxen lite enklare än då man är vuxna med helt olika syn på myclket. Det är någonting jag iallafall minns särskilt ifrån tiden med mina större barn som små. Vi var vuxna runt dem som hade rätt lika grundinställning angående vad vi ville förmedla till barnen. För barn handlar det ju om en slags utbildning att växa upp, det handlar väldigt mycket om att få verktygen med sig som man sedan i sin tur kan använda i bedömningen gällande vad som är rätt och vad som är fel. Såklart finns det ju ingen manual för vad som ör drt rätta. Där spelar ju våra värderingar som vi vuxna har med oss en stor roll. De små blir ju lite av våra avbilder från start, Iallafall till en början. Därefter plockar de ju bland värderingar som de tycker verkar passa dem bra eller mindre bra.
Jag har alltid tidigare sagt att det är så bra att de vuxna har något så när samma grundvärderingar. Fast om det inte är så, hur blir det då? Vissa saker kanske de vuxna ser på så olika vis och agerar därför därefter. Ska den vuxna/de vuxna runt om bara förhålla sig då? Jag vet inte om jag riktigt tycler det längre. Jag har kommit till en punkt där jag tror att det är viktigt att också lära våra små att vuxna lan tycka väldigt olika. Finns det bara en förklaring till varför man tycker så väldigt olika så tror jag tom. att det kan främja barnen i deras vidare utveckling. De får olika syn på saker och ting, de lär sig att det är OK att inte bara förhålla sig och att man inte behöver gå emot sig själv och sina värderingar utan att det för den skull behöver förknippas med att det är fel. Om man får till en vardag med olika syn på saker och ting så tror jag att man kan skapa trygga och självständiga individer i sin närhet. Fast som vuxen är det så väldigt mycket enklare om man är något så när samspelta. Omika syn på saker och att ha alldeles för olika grundvärderingar bygger tyvärr lätt upp en irritation. Såklart är det enklare om man i grunden är lite mer lika och på så vis samspelta.
Livet utan friktion skulle nog vara rätt trisst. Jag inbillar mig att man lär sug mycket av varandras olikheter, ja iallafall om man är öppen för det. Att man lär så länge man lever tror jag är viktigt att ha med sig i sin tanke precis varje dag.