Jag har ju jobbat rätt mycket denna vecka. Jag har haft en hel del att sammanställa ifrån mitt jobb på skolan för det är någonting som jag alltid gör de första dagarna som barnen är på sitt lov. Det är ett arbete jag sitter hemma och utför. Jag varvar det nämligen med mitt arbete med Framtidsgalan. De mer ”tråkiga” bitarna som tillhör det jobbet försöker jag som sagt att lägga lite tid och engagemang på under några av barnens lovdagar. Även i det arbetet behövs det sammanställningar och vidare planeringar och självklart är det inte enbart tråkigt. Fast eftersom jag är mer en ”doer” så är det också det i jobbet som inspiratör som är det roliga och det jag drivs av, ja alltså när det händer saker, när jag får sätta allt jag planerat i ett samanhang påriktigt. Att få utföra det man bara suttit och planerat, haft nedskrivet på papper och/eller strukturerat i sitt huvud, ingenting slår väl då att få utföra det hela tillsammans med barnen och ungdomarna tycler iallafall jag😊
Fast att utvärdera är nödvändigt. Att sitta ner och fundera över om det jag trott och verkat för under terminen har fyllt den funktion och nått det syfte jag önskat eller om det kanske behövs några förändringar, det är ett nödvändigt och viktigt arbete. Jag är alltid öppen för att göra saker på ett nytt vis och ofta har jag vidareutvecklat mina ideer redan utan att jag direkt har tänkt på det.😊 Ibland behöver jag också sätta punkt för att lämna plats till nya ideer. Min tid är dessutom mer begränsad numera eller så fyller jag mina dagar med så pass mycket att det krävs en ordentlig handlingsplan även för mig att följa. När jag är klar med detta arbete så känner jag mig så otroligt nöjd och tillfreds, men eftersom jag denna vecka har delat detta jobb med att också finnas på Sundsvalls Stadshus två halvdagar för att göra roliga och inspirerande aktiviteter helt kostnadsfritt för de barn som valde att komma, så är jag faktist ordentligt trött idag ska jag erkänna.
Min sambo jobbade idag så redan igår kväll så frågade jag min äldsta son om han kunde tänka sig att tillbringa några timmar tillsammans med sin minsta syster. Han och hans flickvän tog med ”Lilla E ” till Himlabadet medan jag bestämde mig för att ta med våran 6 och 8-åring till stan. Pojken har vunnit en slags frågesport på Kulturmagasinet så vi började med att åka dit för att hämta ut hans vinst. Därefter gick vi till Stadshuset. Idag var det nämligen andra som hade uppdraget att underhålla de barn som ville. Det var två jätte duktiga musiker som spelade och underhöll, men tråkigt nog så var vi alldeles ensamma där. Jag greppade iallafall några instrument som var till för att hålla takten med samtidigt som L och W skakade på sina huvuden mot mig och skrattade. De tycker verkligen att jag är tokig, fast de tycker det på ett kärleksfullt och gulligt vis, det är någonting som jag känner rätt så tydligt ❤️ Vi stannade några låtar innan vi avslutade vårat besök på stan med en varsin glass.
Innan vi åkte hem gick vi också in på Apoteket. Jag hade ett par ärenden och medvetet så valde jag Apoteket som ligger på Storgatan precis ovanför Navet. Det Apotek som i somras förvandlades till en mycket obehaglig plats samtidigt som det var stället som jag såg som min enda räddning efter en förföljelse som inte avtog, nej som jag aldrig hade klarat av att få ett avslut på själv. Alla barn som vistas och bor unde samma hustak som mig vet vad som hände den där första måndagen efter skolans slut. De vet att jag blev förföljd och de vet också att både vakter och polis kom för att hjälpa mig. De vet såklart också att jag hela tiden pratade med våran superhjälte till Pappa❤️
Såklart är det viktigt för dem att också veta att deras pappa självklart kom till mig när det tokiga hände. Vi har valt att berätta detta som sagt för alla barnen, men för de mindre i samtal tillsammans med Skeppets personal. Jag är så glad att de förespråkar den metoden. Ja att vara så ärlig det bara går utan att det för den skull ska bli för skrämmande. Jag har alltid fungerat på det viset och blev därför hjälpt i att känna stödet i just den filosofin när det kommer till att välja förhållningsätt för och tillsammans med de mindre barnen. Det går inte att ljuga för barn! Det är heller inte särskilt smart att göra det. Vill man vinna barnen och göra allt i sin makt för att skapa trygga individer så gäller det att finna just tillit och ett förtroende individer emellan och det gör man definitivt INTE genom att ljuga! Det finns så många bra exempel på hur de små så enkelt slår hål på lögner. Tack och lov har vi barn hos oss som jag upplever är ärliga och trygga tillsammans med oss, de har vågat fråga om saker som uppkommit och på så vis har vi kunnat hjälpa dem att reda i det. Under en period, de första åren minns jag särskilt att det många gånger var rätt jobbigt. Jag fick verkligen skärpa mig för att inte visa min personliga reaktion av det som berättades. Många gånger gruvade jag mig för vad som skulle komma minns jag samtidigt som jag var tacksam över att de vågade prata. Tack och lov är det inte så många sådana situationer längre.
Såklart måste man lägga fram saker och ting på ett barns nivå. Jag känner iallafall att ”våra” barn är trygga och mår bra för tillfället. Det känns som de på något vis andas ut och jag känner att vi byggt ett förtroende mellan oss vuxna och barn på ett bra vis i våran stora familj. Vi har inte direkt tvivlat på om vi gör rätt eller fel, vi är som ett stort och fungerande team faktist där vi vuxna blir som ett mer och mer starkt och tydligt nav. Jag blir varm och jag blir lite tårögd när jag skriver detta, för det är ju inte så enkelt och självklart alla gånger då mattan liksom dras bort helt oförutsägbart under våra fötter då vi minst anar… men vi fixar det! Den känsla stärker oss såklart och gör oss ännu tightare och vi bygger ännu mer och ett större förtroende oss alla emellan. Stora som små, ingen känner sig sviken eller åsidosatt , alla blir viktiga spelare som både ger och tar i våran cirkus fina familj. 😊
När vi gick in genom dörren på detta Apotek så sa jag till barnen att jag nu var glad att vi gick dit tillsammans. Tidigare har jag och barnens pappa istället sagt …. ”Det var tur att jag var alldeles själv den där måndagen på stan mitt i värsta lunch- och semester yran.” Precis när vi passerade ingången tittade ett av barnen mot mig och sa: ”- Alltså, så himla smart av dig att du smet in hit, här jobbar det ju jätte många tanter ju 😊” Han ”blickade” mot disken där man får ut sin medicin om man har recept. Flera av personalstyrkan satt nu som då bakom den långa disken. Alla som hade möjlighet kollade mot oss och sa glatt hej när vi kom in. Ja, det var nog rätt smart att jag sökte mig hit i somras. När vi gick ut från Apoteket kramade jag om barnen samtidigt som jag sa att jag var glad att vi nu var tillsammans på stan igen. Precis så som vi brukade vara lite då och då under de första åren då vi hade träffats. Denna dag symboliserade så väldigt mycket för mig. Någonting jag inte alls behövde prata med barnen om. För dem räckte det ju bara med att få dela känslan att tillsammans haft några mysiga timmar med varandra på stan igen. Så som det tidigare varit och så som det alltid ska vara.
Innan den minsta kom hem och innan pappa kom hem ifrån jobbet så åkte vi och köpte godis på CandyWorld. Våran mysdag kunde inte få ett bättre avslut. Jag älskar verkligen att strosa runt och handla ifrån CandyWorlds stora godis utbud. Barnen jublade och klappade händerna när det gick upp för dem vart vi var påväg 😊
Det är ju bara jag själv som kan ta kontrollen över mitt eget liv. Livet varar ju inte för alltid så det är ju lika bra att göra allt det man vill och lite till av varje speciella dag ❤️ Inatt vet jag att jag kommer att sova gott. Jag känner som en skön tillfredställelse i hela mig på ett obeskrivligt men oerhört fint vis.
