Ikväll hade jag engagerat lite mer än tio ungdomar, både killar och tjejer från åk. 7 och åk.9. Några lärare och andra vuxna kollegor fanns också med. Min chef var också där en liten stund innan. Vi var alla så taggade och laddade. Vi hade bjudit ett gäng ungdomar till oss för att pyssla och förenas lite över gränserna. Detta via personal som jag hållt kontakt med löpande. I onsdags fick jag veta att det var 10 st samt personal som skulle komma och eftersom att en önskan var 15 ungdomar så kändes det såklart ändå OK , vi var ju som sagt ett rätt stort gäng vuxna och ungdomar som fixade och ställde för det hela från oss med.
Den senaste veckan har vi som sagt varit otroligt taggade. Ungdomarna har i jämna strömmar och verkligen uttryckt sig angående hur mycket de längrar efter att det ska bli fredag! Direkt när det hänt så har jag skickat meddelande till dem jag haft kontakt med, ja hur mycket vi längtar och då har jag fått snabbt svar tillbaka att de också gör det. Jag erbjöd mig i ett tidigt skede att jag skulle fixa anslag till dem att sprida, men det tyckte de inte att de behövde. De hade en bättre ide’ om att fixa det tillsammans med ungdomarna själva. Såklart fick de ju mer än gärna göra det. Det kändes verkligen som de engagerade sig och kände sig lika laddade och taggade som vi gjorde. Jag hade också erbjudit mig att komma till dem för att bjuda in dem personligen, men det tyckte de inte heller att jag behövde göra. Ja, att jag var mer än 100 procent engagerad, det har alla som jag blandat in i detta kunnat bevittna ett bra tag. Därför blev det ju lite snopet att ingen alls helt plötsligt skulle komma. Eftersom jag skulle köpa julklappar under dagen så skrev jag igen för att dubbelkolla antalet, men eftersom jag inte fick något svar (den personalen,min kontakt hade ju ledig dag idag) så utgick jag ifrån det senaste antal jag fått i onsdags. Fyrtiofem minuter innan utsatt tid fick jag meddelande om att de var tre personer som skulle komma (!). Alltså, hmmmm.. men jag tänkte rätt direkt att de kanske är de dubbla ifrån det andra stället… men de hörde inte ens av sig. Däremot ringde det en person från stället som meddelat att endast tre skulle komma och sa då att ingen kommer. De hade ”alla” ångrat sig. Personen jag skrev med hade förklarat att de kan såklart ha dåliga dagar, det är lätt att de ändrar sig i sista stund osv. och det kan jag såklart förstå, men hon jag pratade med i telefonen sa att några valde att åka iväg och träna istället eller hade ändrat sina planering för att göra någonting helt annat. Min direkta tanke var då, har de fått en noga beskrivning av vad detta var som skulle hända? Vi hade ju ordnat detta extra, dessutom en fredagkväll så jag kan ju utan överdrift säga att alla som varit sådär toktaggade som jag varit ända sedan jag började planera detta blev såklart lite urladdade direkt. Såklart köpte jag både pyssel och presenter efter antal personer för kvällen. Våran hemkunskapslärare tillsammans med kollega fanns på plats för att tillsammans med ungdomarna koka gröt under kvällen och för att baka pepparkakor. Såklart har vi köpt in råvaror efter ett visst antal personer. Jag hoppas, hoppas att det framgått tydligt att vi verkligen har gjort vårat bästa för att engagera oss. Vi ville verkligen förenas och mötas på ett bra vis.
Ibland blir det helt klart inte som man tänkt sig att det ska bli. Det var rätt ledsna/besvikna ungdomar som blev hämtade lite tidigare än vad vi hade bestämt. Fast vi hann leka någon rolig lek tillsammans personal och ungdomar innan vi skildes åt. Denna helg blir nu en helg till för att ladda om!! Vad tar jag med mig ifrån detta? Ja, säkert massor.❤️
