Jag har många gånger funderat för mig själv och ställt mig frågan: När ska jag utan att behöva fundera eller fråga någon som har koll om det är bäst att bege sig till Birsta City eller till stan’ om man nu har ett ärende? När ska jag komma över den oro jag tråkigt nog fått med mig sedan en tragisk händelse på många, många vis inträffade i början av sommaren och som jag ofrivilligt tyvärr hamnade mitt i. ….
Så plötsligt händer det! Idag var jag den som utan att tveka, utan avstämning med någon som har koll på läget , ja helt utan oroande tankar på ett helt ”normalt” vis var den som föreslog att vi skulle åka till IKEA för att äta allihopa. Det är alltså lördag, det är löningshelg och klockan var 14.00. Dvs. det var väldigt många människor som valde att göra precis som vi. I helgen är 6 och 8-åringen hos sin farmor och farfar, men alla vi andra njöt av en kulinarisk middag i restaurangen på IKEA. 😊
Visst har jag såklart följt med när min sambo eller andra föreslagit saker att göra, men att jag har kommit med förslaget det är en mycket sällsynt företeelse det senaste halvåret, och om jag tänker efter så har jag nog haft det lite jobbigt ända sedan vi hade inbrott här hemma för snart ett år sedan.
Jag är glad att jag är rustad med förmågan att vända dåliga erfarenheter till någonting positivt och bra. Allt känns plötsligt så mycket lugnare och den där orosklumpen i magen har faktist försvunnit bort över en natt. Jag kan tom. riktigt längta efter att få gå till stan’ för att ta en fika helt spontant och helt utan att kontakta olika personer för att se om det är en bra ide’.
Jag uppskattar verkligen att det är jag som har kontrollen och styr över mitt liv och vad jag väljer att göra. Det låter kanske löjligt när jag skriver så, men tillfälligt kan tillvaron ruskas om och det leder till att det både skapas en oro och en obalans som kan vara svår att förhålla sig till. 
