Vi är rätt offentliga med vad vi gör som familj på våran fritid. Vi väljer att göra så för att vi tycker att vi både kan hantera det och därför kan ansvara för det. De största barnen tycker att det är OK ibland och ibland inte. Det respekteras såklart. Detsamma gäller  de två andra som är lite yngre, men de (framförallt pojken) ber väldigt ofta om att vi ska lägga ut diverse situationer eller speciella bilder på honom på tex.  facebook. Skrämmande på ett vis, ja hur det faktist ser ut på den fronten och den medvetenheten i så unga år, men samtidigt känns det ju bra att han tycker det är OK att få känna sig stolt över vissa händelser och därför vill dela dem med vänner och bekanta. För det är ju det som det handlar om. Vänner, nära och kära har ju faktist möjligheten att enkelt följa oss i bild och med ord. Många som vet hur tufft vi stundtals har det eller haft det kan pusta ut när de får se och följa våra familje inlägg. 

Det finns väldigt många fina vänner på sociala medier som söker upp mig aktivt. De senaste halvåret är det ett tiotal för mig inte alltför nära vänner som direkt frågar hur det ligger till. Lever och bor de mindre barnen tillsammans med oss på full tid? Eller hur ser det ut?  När de frågorna kommer så känner jag att det är från människor som genuint bryr sig, de frågar för att de inte riktigt vet och med de funderingarna har jag och min sambo bestämt oss för att vara ordentligt tydlig i den frågan. Våra familjebilder och olika foton på barnen (främst de mindre)  suddar bort precis alla frågetecken och de som frågat pga. av ren och skär oro kan då  andas ut. Så ja, jag tycker sociala medier och foton på familjen och alla  medlemmarna inte behöver bli fel alla gånger.  

Såklart ska barnen skyddas ifrån dåliga saker, men som någon  skrev i en diskussionstråd som följde under en artikel där skribenten mer eller mindre dömde  ut föräldrar som exponerar sina barn: ”tänk så många vuxna det finns som fullständigt totalt skiter  i sina barn påriktigt, ja alltså i det riktiga livet och när de ”råkar” befinna sig i barnens närhet så pratar de om barnen på ett nervärderande  vis och/eller gör klart för dem hur jobbiga de är och hur tröttsamt det är att vara förälder.” Ja, på något vis känns ju det mer skadligt än att barnen visas upp med en tandlös tandrad eller dansande till en musikvideo framför TV:n. Jag tror faktist att inslag med positiv ton, glada barn piggar upp och sprider positiv energi till de som är intresserade. Såklart förstår jag också artikelns andemening och våran  minsta i familjen har ju inte gett sitt godkännande såklart, men en sak är iallafall säker..hon älskar att dansa och skrattar alltid  framför en kamera. Det finns ingen tvekan alls där iallafall och alla sådana händelser blir ju långt ifrån offentlig handling. 

För oss finns det ett syfte och de som vet och står oss nära i det som pågår runt om oss pustar alltså  ut och tycker att det är  skönt att se ock läsa våra alla familjeinlägg. Vi får tyvärr med detta kämpa med ett annat jobbigt problem som tyvärr kan bli följden. Vi får göra allt vi kan för att märka upp vissa foton eftersom de lite nu och då ”råkar” dyka upp på något helt annat ställe som inte har koppling till oss. Det problemet är däremot någonting som oroar mig en del när man nu pratas om detta. 

Det finns för och nackdelar med det mesta!  Det viktigaste är ALLTID att själv veta VARFÖR saker och ting görs, ja då går det beteendet också bättre att försvara (om det nu ska behövas) både för sig själv och för andra ✨⭐️✨

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *