- Eftersom fotbollen är i full gäng igen efter ett mycket blygsamt uppehåll i sommar för min fotbollsgalning till sambo,( ja han har ju det senaste året tagit på sig uppdraget som assisterande tränare till ett lag på A-lags nivå) så hjälper hans mamma och pappa, barnens farmor och farfar till varannan helg genom att låta de små barnen vara med dem ett par dagar i sträck. Inte alla små barn, nej hans barn som han har sedan ett tidigare förhållande. Våran lilla gemensamma är för det mesta med oss, men då finns min mamma och pappa, hennes mormor och morfar alltid till hjälp de dagar som det behövs. I helgen har hon varit hemma med oss hela tiden medan hennes större syskon som sagt fick åka till farmor och farfar. Ännu så länge protesterar hon inte, men jag väntar på dagen då hon kommer undra varför hon inte får följa med sin bror och syster till sin farmor och farfar när de åker dit. Tur att hon är den som går själv kvar på förskolan i år för då slipper hon fundera så som hon tidigare gjorde de gånger farfar hämtade storasyster därifrån tidigare på fredagar och inte henne. Hon var ju lite mindre då än vad hon är nu och av den anledningen funderade hon kanske inte alltför länge då de väl hade åkt. Våran lilla sötis unge❤️ Av olika själ och förklaringar så är hennes större syskon oerhört tighta med sin farmor och farfar. Någonting som verkar bestå. De har alltid funnits till hjälp och som avlastning sedan de var väldigt små och deras pappa blev ensamstående förälder väldigt plötsligt. Ja bara över en kväll sådär och helt utan förvarning blev han plötsligt ensam tillsammans med två små barn och en hund om jag fattat det hela rätt. Ibland går det så fort att man knappt hänger med.
När barnen åter träffas efter en vistelse om max två dagar ifrån varandra så blir de överlyckliga då de ser varandra igen.❤️ Denna helg har vi åkt och tittat på storebrors fotbollsmatcher , men eftersom storasyster varit lite sjuk så har hon hållit sig hemma och inne tillsammans med farmor. Idag däremot, då brorsan spelade sin sista match så kom hon med farmor dit för att heja. Lillan blev så oerhört glad när hon fick syn på henne, 6-åringen med såklart. Den första hon sprang fram till för att krama var tveklöst den Lilla. Att de tre små har en naturlig och fin koppling till varandra går inte att ta miste på. Att tonåringarna i familjen, mina stora barn, också har en stor betydelse vet vi redan och idag när vi åkte hem ifrån den långa cupdagen fick vi det bara bekräftat ännumer. Jag tjuvlyssnade till diskussionen som fördes mellan mina fina bonusbarn där bak. 8 åringen sa till sin största lilla syster: ”- Jag är år precis som du också både storebror och lille bror.” När 6-åringen inte riktigt förstod hur han menade så förtydligade han genom att säga: ”- Jag är ju storebror till dig och lilla E, men jag ör ju lillebror till Ebba och Jeppe❤️ Detta var första gången jag hörde det från honom, ja så konkret. Samhörighet är oerhört viktigt och en underbar känsla när den väl infinner sig.
