Alltså jag är så oerhört tacksam över att det finns poliser i vårat system. Poliser att ta hjälp av då situationer blir ohållbara rent verbalt och psykologiskt, brottsrelaterat och fysiskt men också i rent förebyggande syfte!  Samtidigt som jag är  så  glad och så  tacksam över att den tjänsten och det allmänna skyddet finns, så tycker jag att det  är så vansinnigt sorgligt att det ska behöva finnas överhuvudtaget. Vad är  vi människor för knäppisar  egentligen?   Hur står det på riktigt till?!   Det är sanslöst helt galet att vi människor fungerar så idiotiskt stundtals eller kanske alltid i den ändå  så begränsade och korta stunden på jorden. När jag dessutom fick svaret att det ligger ca. 3000 outredda anmälningar hos polisen bara här i mina trakter då jag ringde för  att ta reda på hur det gick i ett sv många ärenden för våran del, ja då tappade jag gnistan och hoppet försvann för en stund. Det är just då i den stunden som jag  ifrågasätter vad jag så hårt försöker verka för, vad jobbar jag med och vad försöker jag åstadkomma. Vad vill jag egentligen  uppnå?  Fast lika snabbt som de tankarna börjar snurra runt så  försvinner den  där känslan av hopplöshet och ersätts istället av kraftorden : ”vill man så kan man”.  Vi lär så länge vi lever och varje dag samlar vi på oss erfarenheter bra som dåliga att direkt ta vidare med oss på livets resa som bara fortsätter och fortsätter. Det är här man har möjligheten att välja hur fortsättningen blir. Själv förespråkar jag och försöker göra allt jag bara kan för att verka för en lite bättre och mycket snällare värld.  Vem vet, en dag  kanske poliserna har en helt annan roll för oss människor ute i samhället? 

 Att drömma kostar i allafall ingenting! Drömmen håller oss levande, och tro försätter berg ❤️  Vill  vi åstadkomma en förändring  så kan den processen bara starta igång i oss själva och inte med någon annan än just oss själva.   Jag tror att om vi skulle se det fantastiska med oss själva och vad vi faktist alldeles själva kan åstadkomma, ja då trot åtminstone jag att vårat agerande mot andra utifrån våran syn på oss själva skulle vara så mycket bättre.  Vi skulle bespara oss från att vara oförskämda, elaka, hotfulla, och arroganta mot andra. Vi skulle kanske inte må så dåligt och därav inte bete oss dåligt. Ett fult och dåligt beteende  mot andra tror jag enbart är någonting som vi helt och hållet känner för oss själva i grund och botten. Det  speglar vårat egna dåliga mående, ett förakt  och kanske rent ut ettbhat som vi egentligen känner för oss själva?!  Så kom igen, fundera!  Det är på tiden att vi ordentligt  rannsaka oss själva och den  personen som vi faktist är.  Varför inte ställa sig framför spegeln och ordentligt göra upp med sig själv?  Det känns åtminstone mer rätt och riktigt än att projicera dåligheter över till någon annan stackars oskyldig.  

En sund inställning till sig själv tror jag  smittar och leder till  att vi också älskar livet lite mer och med det blir det betydligt mycket lättare att också fatta tycke för våra olika medmänniskor. 

Lev livet nu,  för det pågår precis just nu❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *