Fredagen var ett ytterligare bevis för mig att det måste ske en förändring snart i mitt liv. Jag varnas hela tiden att den berömda väggen kanske plötsligt står där, den känns faktist rätt nära i bland nu. Genom mitt arbete på skolan har jag nu äntligen fått en samtalskontakt via telefonen som jag precis har kommit i gång med. Man måste ju prova tänkte jag, trots att jag alltid är den som föredrar de personliga mötena. När jag blev uppringd av en person med sitt säte i Göteborg kände jag mig ännumer skeptisk, men den känslan försvann rätt snabbt. En timme pratade vi och kommer att fortsätta att göra en gång per vecka ett tag framöver. Med denna person får jag möjligheten och hjälpen med att sortera upp både i mitt arbetsliv och hjälp med det privata. Det lappar liksom i hop i varandra rätt ordentligt för tillfället, även om det nu faktist varit lugnt på den privata fronten en hel vecka (!!) Jag kände under det här samtalet med denna duktiga psykolog att det är den privata tunga biten som hon får hjälpa mig att sortera i mest. För det är just att sortera och att hitta möjligheterna till att stärka och finnas för mig själv emellanåt som jag behöver hjälp med att få till, även om jag har en förstående sambo som stöttar mig de få tillfällen jag kommer på av mig själv att det behövs. Exemplet med att hjälpa sig själv med syrgas i en nödsituation i ett flygplan drog hon flera gånger men på olika vis under denna ”snackis” timme, och det är ju något jag är väl medveten om. Jag kan ju inte finnas för andra eller vara till någon bra hjälp för andra om jag inte är bra och beter mig respektfullt mot mig själv. Psykologen summerade i alla fall vårat samtal med att jag verkar medveten och är kapabel till att förstå att en förändring måste ske för att hålla ett tag till.
Så tillbaka till fredagen som startade väldigt bra på Saxokam. Redan 7.30 var jag på plats. Jag hade med mig lite jobb, men bestämde mig rätt snabbt för att inte plocka fram det alls. Det blev alltså en riktigt skön och lyxig stund för mig själv. Victoria gjorde mig både sommarljus i håret och satte upp håret fint inför kvällens bal som jag anmälde mig till i tidigare skede att gå på. Något som ärligt kändes ”sådär” just i den mysiga fredagsmorgonstunden. När jag väl var klar så gick jag raka vägen mot bilen, men eftersom jag inte kom i håg vart jag parkerat den så började jag leta efter nyckeln. Jag letade, letade och tok letade, men hittade den ingenstans i väskan. Med det hade jag alltså varken koll på bilen eller på nyckeln. Det blev ju rätt enkelt ändå att räkna ut vart den var eftersom jag tack och lov inte hade varit på något annat ställe än just Saxokam. Fast det tog en väldig tid att hitta nyckeln till bilen även där. Jag hittade den tillslut under handfatet på deras fina toalett. Mer en slump och tur faktist. Eftersom jag inte minns vart jag parkerat så tog det ett tag att ta sig vidare, tur att Sundsvall inte är så stort 😁
Hämta sambon för en lunch och få tillgång till lite kontanter som jag fört över till hans konto blev det sedan eftersom mitt bankkort är spårlöst borta sedan ett par dagar tillbaka. Ett möte hann jag därefter med, men vårat fredagsmöte som vi varje vecka har tillsammans med mina bonusbarn fick vi denna dag ställa in, min sambo hade väldigt mycket även han på sitt håll i dag. Jag hämtade istället barnen lite tidigare, stressade på mig min ”bal outfit” som jag såklart inte hade lagt någon tid att planera för (var inne på Eleganten tom. och gjorde ett försök dagen innan men misslyckades) , ja det där syndromet att tänka lite mer på sig själv i bland än andra har inte riktigt infunnit sig hos mig. Jag tror dessutom att jag är i gott sällskap av många som läser detta just nu. Snabbt hittade jag i alla fall en ”gammal trasa”, lockade till håret lite mer och inväntade min mamma som kom till min hjälp så jag kunde åka. Min sambo hade ju inte avslutat sitt arbete ännu så barnvakten behövdes. Vid denna tidpunkt var jag så oerhört trött och helst av allt så hade jag bara velat vara hemma faktist, men jag hade ju bestämt med mina två Happiness vänner som jobbar på skolan att jag skulle bli deras sällskap i kväll. Dvs. gå dit med dem och skjutsa dem hem till deras olika bostäder när de kände sig nöjda för kvällen. Såklart var det en anledning nog till attkänna glädjen ed att åka dit 😊
När jag kom mot Englaporten där vi har våran årliga bal så var det alldeles dött och helt tomt utanför. Inte en endaste människa förutom mina två glada vänner som redan var på plats och inväntade mig. Det visade sig efter att jag kollade upp det hela lite mer noggrant att vi hade kommit på plats 1,5 timme för tidigt. Vi satte oss i bilen, ringde våran vön Cissi och hamnade på Max där hon tillsammans med sin mamma och pappa intog fredagsmiddagen. Alltså…all denna stress för vadå? Jo för en trevlig stund gott sällskap och med en riktigt god förrätt i form av hamburgare, strips och dricka. Grabbarna njöt och det gjorde jag med. Kvällen fortsatte sedan på Englaporten i rätt tid med ännu mer god mat och med ytterligare trevligt sällskap 💕⭐️
