Ikväll när jag skulle sjunga för Lillan då vi låg i sängen inför nattning tystade hon mig (satte fingret över min mun) och viskade: ”mamma sjunga, liten-trött” Alltså så många ord! Fantastiska lilla varelse. Om precis en månad blir den lilla 2 år❤️ Samtidigt som jag började sjunga på ”liten och trött” visan istället smög sig de större syskonen in för att natta lillasyster så som de alltid gör varje kväll förutom de få dygn/månad de inte är hos oss utan istället sover hos sin farmor och farfar. Sexåringen utbrast spontant: ”Andelie, den visan ha du ju sjungit för mig och W sedan jag var liten bäbis.” Ja, åtminstone sedan du var tre år tänkte jag, men valde att säga… Ja, komme du ihåg det 😔 – Ja det minns jag med sa 7,5 åringen och hängde med i texten. Du sjöng den när du nattade oss då pappa var borta på sitt jobb eller när han hade fotbollsmatch. Jag känner mig både varm och rörd av denna fina upplevelse ikväll. Tänk så lite det behövs, men som gör så mycket. Jag är så oerhört glad att jag får möjligheten att bidra med någonting varje dag till dessa fina barn. Vi tillbringar ju massor med tid tillsammans. Jag känner mig uppskattad, jag känner att de påtiktigt tycker om mig vilket är en förutsättning för att det ska fungera. Tänk så mycket med kärlek jag får med två extrabarn på heltid, och tänk så många jag får ösa kärlek över!
Jag är så tacksam för att det fungerar så bra, att jag verkligen tycker om mina extrabarn så mycket. Om det inte vore på det viset så skulle denna livssituation vara ohållbar.
Kärlek och Respekt ❤️ småbarnstiden kommer inte tillbaka så det gäller att njuta av den varje dag!
