Igår blev det tidig start, vi hade ställt klockan på 6.00 för att tillsammans med mina två stora barn åka till Vemdalen för en dag. Normalt behöver vi ju inte ställa klockan för härhemma är de små barnen vakna väldigt tidig, men Ellie sov för första gången själv hos mormor och morfar natten till igår och Robbans barn har ju alltid sin dag med farmor och farfar på onsdagar med övernattning till torsdag. Det för att vi ska kunna ha en möjlighet till att ägna oss åt bara mina barn. Det är ju en viss skillnad på åldrar så självklart måste mina tonårsbarn också få sitt eget utrymme några dagar per månad. Det är både för och nackdelar med att inte vara en kärnfamilj. Det är många att ta hänsyn till. Ingen är mindre eller mer viktig i min värld, fast såklart krävs det mer tid med de barnen vi har på heltid. Mina stora har ju dessutom det fullt fungerande tillsammans med sin pappa vilket jag är oerhört tacksam för. Hur skulle det annars ha gått? Livet jag lever och situationen jag hamnade i för några år sedan kräver nämligen väldigt mycket av mig med. Så som sagt, de dagar tillsammans med bara mina stora barn är otroligt värdefulla och det är de tillfällena som lyfter alla andra dagar till att bli fungerande för mig.
Igår var det alltså helt småbarnsfritt. Vi packade bilen dagen innan och drog iväg tidigt till Vemdalen. En fantastisk dag i backarna med sol precis hela dagen. Lagom till stängning var vi nöjda och åkte hemöver för att möta upp de små som kommit hem med mormor och farmor/farfar. Nöjd och glad somnade vi alla medan pappa R drog iväg på sin vanliga sena torsdagsträning.
