Tänk att det man ändå lägger rätt mycket tid på att förbereda.
Det man bygger upp en
stor längtan och förväntan inför så snabbt och direkt är överstökat och klart?!!
Jag tänker såklart på självaste julafton.
Det fjärde ljuset har nu brunnit ner och den enorma mängden klappar under granen har formligen våldsskördats.
Ställer man sig utanför så ser det faktiskt ut som en enorm paketslakt.
Som vanligt är jag lika kluven i frågan angående mängd julklappar.
En stor del av mig älskar detta kring alla paketen, en del av mig tycker att det blir för mycket. Eller kanske snarare hur det hela tas emot.
Det rycks och det slits. Det är knappt att någon hinner med eller överhuvudtaget bryr sig om var klapparna kommer ifrån.
Det gör mig ledsen.
Vårat otroliga överflöd som som tycks verka för att mycket bara vill ha ännumer.
När blir vi nöjda om vi bara blir matade med allt vi pekar på och ”vill ha”?
Våran värld är helt klart orättvis.
Fast att få för mycket av allt
(ej räknat RIKTIG kärlek) tror jag skapar massor av egoism och arrogans. Lagom är något som ofta glöms bort eller är det kanske så att ”lagom” definieras så olika?
Såklart är det väl så med tanke på att vi alla just är så olika.
Fina foton på min minsta tomte är ett fantastiskt minne från julen 2014.
Att mina stora barn dessutom fanns med mig(oss) delar såklart den härliga må-bra-känslan i
mitt hjärta!
Ett år kvar till nästa års hysteri.
