I motgång föds framgång

Jag

Just för tillfället känner jag att min energi och kraft precis räcker till för att rodda i saker och fixa situationer som uppstår lite nu och lite då.
Det är ju tur att det är så, det bidrar ju till att det mesta flyter på trots allt.
Det som gör mig lite frustrerad är att de här reservkrafterna, den här extra växeln jag alltid annars haft med kraft att ta till när det är något alldeles extra som inträffar, finns inte längre.
Det är som om lagret har förbrukats.
Min son är för tillfället nere i Värmland och spelar TV-Pucken.
Enormt stort att som 15-åring få uppleva.
Både på och utanför isen.
Såklart är det något man som förälder känner en viss stolthet i också.
Mitt ”gamla” jag har aldrig varit bekväm i lägen som dessa.
Mitt ”gamla” mer energifulla och pigga jag hade direkt satt sig i bilen och åkt de här 60 milen för att finnas där
på plats där allt pågår just nu.
Följa medgångar så väl som motgångar.
Direkt i händelsernas centrum.
Frustrationen och den lilla besvikelsen jag känner riktar jag helt mot mig själv. Mitt nya jag som inte åkte fast jag både hade tiden och möjligheten.
Att jag inte precis som förr packade bilen med resväskor och barn för att åka iväg på spontana längre som kortare äventyr.
Som tur är finns hans pappa på plats och jag får nöja mig med att via honom följa min grabb, ja vad som händer både på och utanför isen men på avstånd.
Vinst första matchen, förlust den andra.
Blir det slutspel för Medelpad åker vi till helgen iallafall.
Håller tummar och tår för det.