Jag är verkligen så otroligt glad för livet som ä just nu. Fast ändå känner jag mig i skrivande stund lite halv. Det gör jag alltid då det stundar längre semesterperioder och mina barn är ifrån längre än den normala varannan veckan.
Jag vet att mina stora barn har det bra där de befinner sig just nu, på semester med sin pappa i Göteborg.
De riktigt sprudlar när vi pratar med varandra i telefonen.
Jag biter mig I tungan och sväljer mitt egna ego.
Såklart är jag tacksam och glad att mina barn har det lika bra hos sin mamma som sin pappa.
Det har funnits stunder genom åren då jag varit avundsjuk på föräldrar som haft mer tid med sina barn som ensamstående, fast det är jag inte längre, för jag har erfarat att det ofta ligger något mindre bra bakom det. För vem och vilken frisk människa väljer bort sina barn?
Såklart finns det säkert undantag…

Längtan har man ändå rätten att få känna.
Som någotsånär normalt fungerande mamma som jag anser att jag är så tror jag att det är normalt och därför tillåtet att få känna så 🙂
När min sambo har fullt upp med att underhålla sina barn ägnar jag extra tid och kraft åt våran gemensamma minsting.
Detta lilla vackra söndagsbarn tillför och gör gott på många vis!
Just nu i skrivande stund har vi, Ellie och jag, tagit en liten paus vid kanten av Luleälv.
Undra om mina stora barn befinner sig vid något vattendrag just nu?
Jag måste nog ringa en gång till innan vi gör kväll påriktigt!

20140717-224336.jpg

20140717-224346.jpg