Tala är silver och tiga är guld heter det så fint och visst är det ibland så!
Åtminstone tänker jag så lite då och då när man tror att man gör någonting bra, lägger sig och tycker till men då man egentligen bara borde vara tyst och försöka anpassa sig. Förhålla sig till diverse situationer som uppstår.
Hur ska man då lära sig det?
Ja när man gång på gång stångar sig i väggen i mötet eller krockar
(bättre uttryckt) med diverse människor som är så långt ifrån sitt egna vis att vara. Borde man inte lära dig då, ja då man i efterhand helt är överens med sig själv att det inte var värt det!
Ingen är väl varken rätt eller fel, fast är man så långt ifrån varandra som man ibland är då kan nog inte resultatet bli annat en totalkrock gång efter gång.
Jag ska lära mig och lägga mer vikt på just uttrycket tiga är guld.
Fast någonting inom mig viskar att det inte är fel att tala någon gång 😉
