Att gå på promenader numer utan barnvagn hör inte till vanligheten och känns alltså hur knepigt som helst.
Fast att gå på promenad med en vaken bäbis känns också ovant.
Jag kommer på mig själv att jag blir lite stressad direkt då hon öppnar sina små blå och inte skriker.
”Bara” ligger där avlång och nöjd som min Ebba skulle ha sagt.
Fram tom. nu har man ju annars varit van att ögonen öppnas då det är matdags och stängs lika snabbt för att sova igen.
Nu är det alltså inte riktigt på det viset längre och det måste jag börja vänja mig vid.
En ny liten personlighet att lära känna allt eftersom, ett nytt kliv i utvecklingen.
Stor tjej, som närmar sig två månader ju 🙂
