Igår hade jag en riktigt skön dag.
I och för sig helt med mig själv och planerad enbart utifrån mig själv. jag inser att de dagarna behövs just nu.
Vardag som helgdag snurrar på rätt lika annars i våran familj.
Två sammansatta familjer med helt olika grundförutsättningar.
Om jag ser till mig och mina barn numer och situationen runt omkring kan jag bara vara glad i det mesta. Det fungerar så bra det bara kan fungera med ett uppgör i en delad vårdnad.
Ibland tar man saker och ting för givet och det är väl inte förrän man på nära håll ser hur det i stället skulle kunna vara som man inser hur tacksam och glad man ska vara att det verkligen är som det är.
Mina barn som numer är väldigt stora är rätt inställda på det här med att bo varannan vecka. Jag tror de tycker att det är en bra lösning. Att åka till pappa en vecka betyder lite lugn från en ny situation med småbarn som vi har här hemma nästan jämt. Snart kommer det dessutom en bäbis och då blir det ju jämt 🙂

Mina barn åker som sagt varannan vecka till sin pappa. Under de veckorna som de är borta har jag bestämt mig för att också skapa lite mer tid för mig själv. Det är nödvändigt i det tillstånd jag befinner mig just nu.
Mitt järnvärde ligger alldeles för lågt och jag måste göra allt för att få det att vända.
Tyvärr är jag extra känslig för höga ljud, skrik, bråk osv. Så för tillfället väljer jag att kliva undan lite då och då i vardagen.
Jag hoppas och tror det blir bättre med tiden, ja då mina värden blir bra igen och jag blir mig själv! En Bubbla med energi.
Det som är viktigast just nu är att verkligen lyssna till dessa signaler och acceptera läget. Dels för att orka men också för att må bra och tillåta sig att känna så här just nu.

Igår blev det en lördag iallafall lite för mig själv.
Hamnade en stund på Sax o Kam för att bli ompysslad en timme.
Sedan träffade jag fotograf Emma som fortsatte temat ”Gravidfoto” med mig.
Rolig och energigivande stund. Framförallt är jag så tacksam för denna dokumentation av mitt tillstånd, nu vecka 36.
Låter kanske konstigt, men de här fototimmarna med Emma ger mig verkligen tiden till att stanna upp och faktiskt förstå att det snart kommer ett nytt liv till våran familj.
Annars rullar det ju bara på och för det mesta då det finns lite egen vuxentid tillsammans så är vi så trötta att vi bara somnar.
Livet som klassisk småbarnsförälder tror jag 🙂

20140427-060912.jpg