Jag öppnade precis ett brev från Försäkringskassan.
Det är dags att fundera på mammaledighet, något som är väldigt främmande för mig.
Dels var det väldigt länge sedan jag befann mig i liknande tillstånd senast och dels för att jag aldrig påriktigt varit mammaledig.
Får man verkligen vara det?
Ja den frågan cirkulerar verkligen i mitt huvud. Tokigt?
Ja det tycker min sambo som gärna kliver på en pappaledighet igen.
Jag är alldeles övertygad om att han och jag är en perfekt mix.
Det är bara att vänta och se då den ”lilla krabaten” kommer fram.
Vi har ju inte hunnit ha så mycket fokus på det växande livet i min mage men nu på morgonen innan min Robert av många olika anledningar, men idag innan Robban åkte till jobbet började han verkligen prata om hur längtansfull han är och hur nära det nu faktiskt verkligen är.
En kompis till honom fick tydligen barn igår och det har nog satt igång hans tankar rätt ordentligt.
Nästa vecka vill han minsann åka för att kolla upp en massa praktiska saker som kommer att behövas runt om en liten nyfödd.
Säng, bilstol,skötbord,
några baybyklädesplagg m.m
Ja men så klart hänger jag på i tanken.
Igår frågade min chef hur länge jag tänker jobba.
Alltså….
Jag mår jättebra, jag har precis kommit in i v. 32 och trampar väl på så länge det känns så här pass bra 🙂
