Att fly från verkligheten är också ett sätt att överleva. Förtränga saker och kanske till och med lådsas glömma bort i stark egen övertygelse om att det är på annat vis tror jag bara är en akut överlevnad just för stunden men något som slår tillbaka hårt i det långa loppet.
Varför gör vi då så mot oss själva och vår närhet?
många gånger tror jag inte man vill något ont utan det kanske mer beror på att man inte orkar ta tag i saker och ting så som de är.
Alla har vi alldeles säkert jobbiga saker vi skjuter på emellanåt.
Pappersarbete, betalning av räkningar och andra tråkiga saker är jag en mästare att skjuta upp till sista stund.
När det handlar om saker som inträffar med mina nära och kära så tar jag däremot gärna tag i det direkt.
Min filosofi är att gör man det direkt i stunden är det lättare att relatera till det hela än att vänta dagar eller veckor.
Det är samma sak som när jag får en fråga som kanske inte är den mest bekväma.
Hur obekvämt det än är så är det väl sanningen mottagaren förväntar sig?
När man begått fel, vilket jag såklart också gjort i mitt liv så kostar det alldeles för mycket i förlorat förtroende och respekten man byggt upp förlorar lite av sitt ansikte. Iallafall om sanningen kommer ikapp.
Att se sig i spegeln känns bra om inställningen är den att ta tag i saker direkt och inte skjuta på dem.
Jag tror det är viktigt att försöka leva i den verklighet som påriktigt råder, inte i något man hittar på för sig själv.
Att sträva efter att inte förvränga sin verklighet, att ta tag i saker och ting så som de verkligen är tror jag bidrar till äkta harmoni både för sig själv och andra.
Det smittar till omgivningen och aggression och frustration håller sig iväg på ett kontrollerat avstånd.
Lätt?
Nej långt ifrån men tanke och handling startar inte någon annanstans än hos sig själv.
Alla är ju dessutom olika så därför betyder det såklart inte att mitt sätt att se på saker och ting passar alla.
Fast lyssnar man till sig själv och vågar släppa fram det äkta så tror jag att man hittar balans på sitt egna vis till både sig själv och sin närhet.
