För några år sedan var jag i en period då jag jobbade och bodde söderut varannan vecka.
Mycket av min tid tillbringade jag därför resande med tåg.
Ibland hängde även mina barn med och de hade gärna sina DVD minispelare under resan för att fördriva tiden med lite filmvisning.
SJÄLVKLART hade de hörlurare. Det var aldrig några diskussioner eller funderingar. Det var ju bara att kolla sig runt om i kupén, vi var sällan de enda resenärerna!
Att använda hörlurare var för oss en självklarhet i respekt för just andra.
Hur många sitter där och kanske åker utan barn just den resan? Hur många finns det runt om som kanske behöver koppla av för att de har viktiga uppdrag att utföra och ladda inför?
Jag vet att det inte alls är alla som delar mina värderingar.
Många som reser skiter nämligen fullständigt i sina medresenärer.
Det bevittnade jag ständigt.
Ringsignalerna var inställda på högsta volym, telefonsamtalen från många håll och gärna samtidigt ville man högt och ljudligt dela med alla i vagnen.
När jag nämner detta till vissa så tycker de inte alls att jag borde tänka och tycka som jag gör med motivering:
-Det finns ju tyst avdelning.
Visst gör det väl det, men enbart en vagn oftast i en tågkaravan med ett fåtal platser.
Är det så svårt att visa hänsyn?
Är det så svårt att ta på sig eller sina barn ett par hörlurar och då det ringer sänka samtalstonen?!
Utvecklingen av tex. appar och spel på våra surfplattor och telefoner är ju fantastisk, men är denna utveckling alltid så utvecklande?
Visst, det otroligt att se hur snabbt och tidigt våra barn lär sig denna teknologi, men är det inte lite skrämmande och kanske rakt hämmande ibland?
Om man som litet barn vänjer sig med att det sista man stirrar på innan man somnar är en liten telefonskärm eller en aningen större surfplatta och att det också är det första man efterfrågar så fort man vaknar tror jag lätt att det skapas ett beroende på sikt.
Vi vuxna är ju dessutom inte alltid de bästa förebilderna.
Hur många gånger ät telefonen bortprioriterad då vi säger att vi leker och umgås med våra barn?
Då vi tillsammans sitter vid matbordet för att umgås?
Eller sitter i soffan för att mysa?
Att gå in i ett rum där vuxna och barn sitter med varsin teknisk pryl, alla med full ljudstyrka och ingen med hörlurar samtidigt som TV:n är på tror jag är en mer vanlig och förekommande händelse tyvärr än sällsynt.
Själv är jag rätt ljuskänslig och väljer därför gärna bort sådana situationer.
Samtalstonen eller tystnaden står högst på min lista 😉
