Jag har väldigt svårt att komma till ro numer då jag ska lägga mig.
Visst, lägger mig det gör jag inte alltför sent.
Ett tag har jag vakensällskap men rätt snart känner jag hur det börjar ryckas i kroppen bredvid mig.
Det är förmodligen det som försvårar den sk.”att försöka sova ” processen för mig.
Jag önskar själv att jag bara kunde vara nöjd med att lägga huvudet på kudden och därefter bara somna in.
När jag är i god balans med mig själv, dvs. regelbunden träning, lagom med stress osv. så är det rätt skönt att bara luta sig tillbaka.
Det är inte så mycket som snurrar runt i huvudet enkelt förklarar.
Kanske går det väldigt fort med allt i mitt liv och är väldigt mycket just nu? Även om känslan är den rätta så krävs det också att tankemässigt hänga med.
Känsla och tanke hör tillslut ihop. Kanske inte från början,men under vägens gång och framförallt när man når den ””grå” vardagen kommer de i fas med varandra.
Då krävs det lite tankeverksamhet och bearbetning. Åtminstone för mig.
Massor ska också hinnas med de få dagar vi inte har min sambos små barn.
Det är vi helt överens om.
Vad det är vi ska hinna med och vad som är viktigt att prioritera är vi inte lika överens om :-).
Det är sådant jag också ibland ligger och funderar över för mig själv.
Jag skulle kunna göra allt för att bara få vara etthundrade procent närvarande tillsammans ett helt dygn. Inte göra något annat än enbart ägna tid åt varandra som två vixna personer och ägna massir av tid till mina stora barn. Precis så som vi finns mer eller mindre alltid för de små barnen i familjen.
Såklart det inte helt stämmer överens om vad en lite trött tvåbarnspappa högst önskar då han får ett litet andrum.
Sömn och att ta hand om saker i hemmet står högst på hans lista de dagar de små barnen är hos mormor/morfar/mamma.
Ja ärligt talat så krockar vi lite där och därför har jag ärligt lite svårt att komma till ro på kvällen.
Fast å andrasidan var det inte alltför länge sedan jag levde i ett förhållande då jag ständigt somnade själv.
Kväll efter kväll, ja alltid under vardagarna i flera års tid.
Så om jag tänker efter, det kanske är därför jag inte riktigt vill somna.
Jag ligger in i det längsta numer och lyssnar till de här sköna rofyllda sovandetagen från han bredvid. Jag kanske omedvetet njuter av känslan att någon äntligen sover bredvid mig varje natt.
Jag är faktiskt tacksam och glad för
det men önskar samtidigt lite för mig själv att det var jag som direkt somnar in någon gång först av oss två .
Ett löfte och ett mål för mig själv är att börja öva ordentligt på det.
Zzzzzz
Go’natt!
