Under lång tid i mitt rätt långa liv har jag gått med en innerlig längtan att få till det här med familjeliv på riktigt.
För mig har det alltid betytt en strävan efter att hitta någon att få trivas med och att få leva varje dag med,ja kort och gott att få dela vardagen tillsammans med någon.
Av någon underlig anledning har det tagit tid. Jag hamnade väldigt länge i ett knepigt särboliv med flera mils avstånd.
Något jag år ett kände var helt fel men inte förrän år fem tog mig ur på riktigt.
Nu äntligen har jag hittar hem.
Med i det efterlängtade familjelivet kom två små barn med.
Något jag rätt snart förstod är en mycket speciell historia.
Jag har alltså träffat en prins som varit nästintill ensam pappa på heltid sedan yngsta barnet var 7 månader.
För mig är det en rätt främmande och ny situation. Som skild från barnens pappa har vi haft barnen varannan vecka, dessutom var barnen inte i baby stadiet då.
Numer då de är ännu större så väljer de lite självs också hur och vart dom vill vara.
Liten familj blev alltså stor familj.
Därför har vi nu köpt ett stort hus dom kommer att passa oss alla tillsammans alldeles utmärkt.
Pappa betyder otroligt mycket för de här små barnen. Det såklart eftersom de finns med honom mer eller mindre nästan jämt.
Han om någon är deras trygghet och deras allt.
Jag är på något löjligt vis så imponerad av denne människa.
Han är fantastisk för sina barn.
Därför är det kul att få komma med i det här faniljepaketet.
Hämta på dagis, följa med på aktiviteter, baka tillsammans med barnen, fixa klipptid hos frisören, läsa go’natt sagor, sjunga och trösta hör numer till min vardag då pappan behöver avlastning.
Ikväll är det jobb i Östetsund för min sambo som gäller.
Jag har tagit hand om barnen hemma.
Ja nu är jag i det ljuvs småbarnslivet på nytt. Jag trivs, barnen verkar gilla det också!

20131022-224507.jpg

20131022-224615.jpg