Det kom ett mail till mig den 23 april i år.
Ett mail som så här i efterhand totalt vänt upp och ner på hela mig och mitt liv i positiv bemärkelse.
Det stod:
”Om man inte frågar får man heller inte veta. Hur ligger det egentligen till för dig, är du i ett förhållande eller är du själv?
Jag har varit fascinerad av dig på avstånd i flera år..osv…”
Mailet avslutades också på ett hövligt vis:
Hoppas du inte tar illa upp.
Ha det så bra, R
Jag svarade på två minuter:
Tack .. Jag är själv!
Min dotter som har fått sett detta i efterhand tyckte att jag betedde mig värre än en tonåring, vad hon nu menade med det (hihi)
Så snabbt borde jag ju absolut inte ha svarat minsann!
Det känns lire olikt mig faktiskt, men glad för det är jag. Nu sitter jag nämligen här med familj, nyköpt hus och något som blänker på mitt vänstra ringfinger.
Jag älskar en kille som älskar en tjej.
Som älskar en kille som älskar mig!
Det är en ramsa jag flitigt använde då jag var liten..
Plötsligt känner jag mig sådär liten och överdrivet kär…
Men nu påriktigt!
Jag älskar mitt liv, jag älskar min vardag mer och mer för var dag som går!
