Att klaga på andra, döma, att vara elak i sina uttalanden, analysera varför personer gör si eller så, dra sina egna hemmasnickrade expertutlåtanden som jag brukar kalla det har jag så svårt för.
Kanske för att jag själv ser att jag också skulle kunna vara den typen av person om jag inte valt en annan väg.
Det kanske finns en anledning till vägar som att skriva av sig tex.
Att kanske till och med förmedla lite av sin bakgrund/historia i tron om att kunna stärka/hjälpa andra som står inför liknande händelser man själv drabbats av?!
Oavsett hur det hjälper andra så är det väl ändå viktigast hur man mår själv med sina beslut?!
För mig hjälper det enormt mycket att både skriva och att verka i mina hjärteprojekt, så därför är valet enkelt för mig. Jag gör det helt enkelt.
RESPEKT är ledordet i allt jag engagerar mig för mina vänner och bara det beskrivet och säger massor om mycket i mitt liv.
Det hjälper mig att bli en bättre människa både mot mig själv och för mina nära. Det är ett argumentet starkt nog för att motivera mig till att fortsätta stå upp.
Under vägens gång möter man tillslut de personer som tycker om och tar vara på en person som inte har andra avsikter än att vara snäll. Personer som förvaltar det.
Från mörkret föds ljuset, påvägen kan man bara lära sig och försöka göra det bästa av alla situationer. Jobbiga som roliga.
Det är mitt livsmotto.
Det driver mig vidare.

20130709-210335.jpg

20130709-210348.jpg

20130709-210355.jpg

20130709-210402.jpg

20130709-222905.jpg