Tänk varje gång det snöar blir man lika överraskad.
Ja så känner jag iallafall. Det kommer ju alltid så mycket.
Att strunta i att gå ut av anledning snöovädret har aldrig existerat vad jag vill minnas, även om jag tycker att det är hur mysigt som helst att kura upp mig i soffans hörn när vädret är som det är.
Promenaden tvekar jag som sagt aldrig på, men att sitta i soffan för att mysa istället för att skotta snö, där råder inga tveksamheter på vad jag helst väljer.
Alltså jag gillar inte snöskottning och har aldrig någonsin gjort. Väldigt svårt att se mig själv att någonsin kunna lära mig att tycka om det i framtiden.
En icke fungerande bil, rätt stor variant har stått på min gård nu sedan dagarna innan jul(!).
Dagar som dessa har det ju sin fördel.
Den tar ju rätt stor plats på min gård som därför inte behöver skottas. Det är väl när dottern kommer med sin lilla bil som man önskade att den såklart var borta för länge sedan.
Hade jag kunnat det här med bilar eller haft de rätta kontakterna så hade den varit iväg för länge sedan. Jag brukar ju faktiskt kunna hjälpa till med det mesta annars både för mig själv och de som råkar befinna sig i min närhet.
Snöskottningen blev alltså inte så jobbig.
Fort var det gjort:-)
Jag hade dessutom extra assistans av min lille vän som jag träffar lite nu och lite då.
Tänk vilken tillgång en sån här liten grabb kan vara.
Man släpper allt för en stund och bara fokuserar på att göra bra saker i stunden…
