Kan väl tycka att det är lite speciellt. Det här med att ha dagar för precis allt.
Eller rättare sagt när jag var liten kändes det speciellt.
Då var det dagar som morsdag, farsdag, FN dagen, fetisdag och några dagar till som vi uppmärksammade i min familj.
Har inga direkta fakta här och nu, men tror inte att det var så många andra som hade fått sin plats i kalendern då.
Som tex. kanelbullen.
Den minns jag att jag firade mest varenda dag per vecka under en tid som barn :-).
Ibland blir det bara för mycket. Hela känslan försvinner kring speciella högtider så som man minns det som barn.
Det blir en vardag som med allt.
Bra eller dåligt?
Blir helt enkelt lite som det blir.
Alla hjärtans dag är en sån’ där dag som för mig fortfarande är speciell.
Det kan bero på mina föräldrar. Dom har alla år den dagen gjort något extra för mig och mina barn.
Ja ni läste rätt, mina föräldrar(hehe).
Kanske för att dom som jag tycker att dagen fortfarande mitt i allt sticker ut lite extra.
Om alla som normalt lever utifrån sitt eget ego och ständigt tänker på att främst stilla sina personliga behov skulle för en dag per år tänka helt ombytt, vilken skön tillvaro vi alla skulle ha ett dygn.
Om dessutom det inte enbart handlar om människor i våran närmaste närhet, nej om det handlade om precis varenda levande varelse,
vilken bättre värld vi skulle kunna ha.
Tror att det skulle få många att tänka till.
Kanske inte bara släppa sitt ego för ett dygn, nej låta allahjärtans dag känslan influera sig och infinna sig för att bestå?! Lite som fetistagen..
Visst, jag kanske har en överdriven tro på att rädda världen, som jag också ofta får höra på ett ironiskt vis. Alla är vi ju olika och jag mår faktist gott med den energin i min kropp och i min kropp.
Dessutom är det väl flertale gånger bevisat att tron försätter berg?
ja åtminstone i min värld.
