Ligger här i sängen och inväntar ny spännande dag.
Så mycket som händer hela tiden och så mycket som rör sig i mitt lilla huvud. Därför har jag så svårt att komma till ro på kvällen. Har liksom vänt på dygnet men för den skull ändå klivit upp tidigt på morgonen varje dag. Jag vet, tokigt, men mina morgonpromender har varit min räddning nu under de senaste veckorna.
Också alla positiva möten och händelser förstås runt omkring mig i min närhet och främst på jobbet.
De liksom väger upp de mindre roliga grejerna kan man ju säga lite förenklat.
Att välja att bemöta sin omvärld med en schysst och positiv syn, ska det vara så svårt det? Varför vill vi inte lyfta blicken, säga hej och vara vänliga mot våra medmänniskor istället för att vara inskränkte, negativa och rakt elaka i våra uttryck?
Det är något jag aldrig kommer att kunna vänja mig vid och heller inte vill lära mig att hantera. Det är ju lika med att tappa hoppet och tron på det goda och vackra.
I morgon är jag ledig från mitt jobb(!) min chef har nästintill tvingat mig, men har några extra uppdrag som jag inte tänker missa. Som min morgonrelax med åk.6-7 tex.
Dessutom är det min fikavecka denna vecka så det måste jag såklart också fixa.
Så inte blir det Bubbelfritt på jobbet i morgon heller:-)
Tidigare idag hade en yngre tjej gjort klart ett anslag.
Hon tycker minsann att det är dags för lite Smoothies i korridoren.
Det tycker jag med, så på fredag är det dags!
