Det är något speciellt med vårat traditionella Lucia firande. Ännumer när det sker på en plats som i kyrkan.
Var på plats i kyrkan redan vid genrepet igår och jag hade tagit mig lite tid till att hyfsa till mig på morgonen.
Såklart helt i onödan. Redan efter de första sångerna hade jag gråtit bort mascaran:-) .
Kombinationen kyrkan, alla stämningsfulla ljus, fina barn och ungdomar gör det hela så vackert.
Jag är ju rätt ofta i kyrkan för att spela trumpet och hör ju därför diverse berättelser läsas upp.
De tillfällen då det är barn/ungdomar som är inblandade i högmässan eller som nu vid Lucia, gillar jag de här berättelsens som mest.
Rätt enkla och otroligt fina budskap faktiskt om man lyssnar och tar till sig..
Lucia, en symbol för att ta ställning och våga säga nej när man menar nej. Förebild om något i vårat stundtals rätt vilsna samhälle.
Tänkte när jag själv uppmärksammade de här stärkande meningarna….
Hoppas dessa fina ungdomar framför mig lyssnar och snappar upp något positivt och stärkande som prästen berättar dom med:-)
