Vad skönt det känns att känslan av ”måsten” och ett tvång till att resa för att uppnå saker i min vardag äntligen helt är borta.
Svårt att beskriva, men när känslan av magont, stress och så vidare för att ständigt vara på resande fot, eller åtminstone varannan vecka i fem års tid ständigt funnits men nu helt är borta är obeskrivligt skönt att känna i och med sig själv.
Lite överdrivet kanske med fem år, de första åren gick ju bra samt att jag såklart valde själv, men visste inte bättre då.
Att äntligen få landa med känslan och att ta lärdom av allt som hänt för att göra något i framtiden bra, det är fokus här och nu.
Tänker extra mycket på detta vis de gånger jag reser. Senast nu när jag som passagerare bara satt och njöt av vårat fina vinterlandskap som vi passerade.
Visst kan det såklart också handla om att man äntligen, äntligen har någon vid sin sida att få dela sina upplevelser med.
Vardag som helg!
Ser framemot att få resa bort några dagar efter jul..
Skönt som sagt att återigen få känna så.
Älskar ju verkligen att få uppleva saker men i lagom dos och av egen äkta vilja:-)
