Under senare tid har jag så många gånger blivit påmind om att det verkligen fungerar på så sätt. Alltså det klassiska många säger och kanske också menar(?!)
”Där spriten går in går vettet också ut”
Får lite tillbakaglimtar i mitt egna liv. Vid 16-års ålder minns jag att jag hamnade med några kompisar ute i något pyttelitet samhälle ca. 1 mil ifrån min lilla bostadshåla Bergeforsen. Det var en chock när jag klev innanför dörrarna dit mina ”vänner” tagit mig med. Den en var fullare än den andra. En helt galen fest.
Hamnade med i det här sällskapet ett par gånger till. Det var vid de tillfällena  jag lärde mig knepet att lådsas att jag hade något alkoholhaltigt i glaset för att slippa tjatet och framför att stå pall  grupptrycket. Det var ett knep jag lärde mig alldeles själv och det blev min alldeles egna lilla hemlighet.
🙂
Såhär i efterhand är jag glad att jag rätt snabbt bytte umgänge och började åka på ”styrdans” istället. Vet inte hur länge jag hade orkat vara annorlunda, dvs. ensam nykter.

Alkohol blev min debut på studenten, ingen speciell upplevelse..är inte så imponerad av det som sagt.
Eller feluttryckt, vin kan idag vara gott till maten och någon cider sådär i lagom dos.
De här festerna där ens vänner förvandlas till tokiga personer, slänger ur sig den ena galna grejen efter den andra gör mig bara ledsen och då mest på deras bekostnad.
Har stött på det här rätt ofta på senare tid, men också blivit påmind såklart via masdmedia, uppdateringar FB och så vidare. Alla är vi olika, såklart det är så och många gånger än idag kan jag känna mig både obekväm och malplacerad för att jag är just som jag är. För detsamma som jag tänker från mitt håll tänker nog många andra om mig men från sitt håll såklart.
Att umgås med olika människor tycker jag bara är roligt, men tror ändå att man söker sig till vissa för att man har hyfsat samma lika grundvärderingar..
Vad tror ni?!

image

image

2 kommentarer på “Sprit in-Vett ut…”

Kommentarer är stängda.