Haft en helt fantastisk helg, en av mina bättre på länge, länge. Inget kanske jättemärkvärdigt i en annan persons ögon, men i mitt liv här och nu var det så många detaljer som gjorde livet och stunden till just det stora och fina. Detaljer o komponenter jag suktat och sökt efter lång tid. Dessutom den bästa födelsedagen på länge.
Det jag märker och det jag får jobbigt med är vardagen, den jag fortfarande tillbringar helt själv. Bortsett från när jag har mina barn såklart, men dom försöker ju på sitt sätt så mycket som möjligt vara med sina vänner nu när dom har chansen. Pysslar även dom med sin tid så gott det går. Aktiva är dom båda på varsitt håll som resulterar i en hel del upplåst tid för träningar,matcher och tävlingar.
Jag tycker om att vara själv helt klart, men då handlar det om en helt annan ensamhet. En egenvald sådan. Smita själv ut i skogen, sitta vid bäcken och skriva, träna själv på gymet osv..det är en vald ensamhet då jag skapar både balans och kraft som motpol till mitt annars rätt intensiva och energiska ”jag”.
För att slippa den här påsätt och vis inte direkt valda ensamheten igår så åkte jag iväg en sväng till min kompis Åsa för att döda några kvällstimmar. Hon bor rätt nära men spöregnet gjorde mig bekväm, jag tog bilen.
Området precis bredvid hade besök av polisen. Inte mindre än fyra bilar omringade en av lägenhetslängorna.
Sitter på tåget nu och läser att det handlar om en våldtäkt.
Fy, detta sjuka våld. Inte länge sedan en av mina bättre killkompisar blev överfallen och misshandlad, ett våldsbrott som började utredas men lades ner i brist på bevis.
Usch och fy..man känner sig maktlös. Närmare och närmare smyger det sig på.
Vi ska vara rädda om varandra när vi har varandra. Passa på att finnas med och för varandra vi som verkligen tycker om varandr!
Slösa inte bort värdefulla dagar på skit.
