Även om jag är van att inte sitta ihop med mina barn varje minut, delad vårdnad samt att det är massor med tid som går till kompisar istället för till lilla mamma , så kommer den här känslan smygande. Alltid när det stundar högtidsdagar får jag en sådan otrolig längtan efter mina barn. Någonstans är man väl hjärntvättad med att då ska man vara tillsammans med de sina man tycker  om. Den här känslan av  ”ensam ful” smyger sig på. Inte direkt ordagrant, men ni som är i liknande situation förstår säkert lite hur jag känner och tänker.
Igår när jag lämnade min Prinsessa på tåget för att påbörja sin resa till Rohdos knöt det  sig lite i min mage. Tänk, hon ska på utomlandsäventer alldeles själv, nej inte utan vuxet sällskap men utan mig.
Jätte roligt för henne, det tycker jag verkligen.
Sonen är på klassresa. Kommer hem sent ikväll, till mig i morgon.
Mysigt!!
..men idag röd dag sjätte juni..
Tog en lätt prommis med  min super kompis Benitha igår efter jag lämnade Ebba. Vad jag är glad för supervänner. kompisar som verkligen finns där när man behöver dom som mest!
Luftade oss och snackade en hel del.  Satte mig i bilen och kände att jag inte alls ville åka hem till mitt tysta och tomma hem.
Åkte istället en sväng till mor och far. Det blev en skön avslutning på kvällen. Dagen innan röd och ledig dag. Sveriges flaggas dag.
Ska nog fortsätta umgås med mamma och pappa idag innan jag tränar hockeykillarna..
I och med den PT-stunden så blir det trots allt för mig en vanlig ”vilkensomhelst” onsdags känsla.
Får tacka min ambitiösa klient för det 🙂

image

image

image

image