Tittade mig i spegeln i morse och sa tyst till mig själv, kära du..ser trött ut idag!
Det finns tillfällen när jag struntar helt och hållet i att kolla in mig i spegeln på morgonen och det är vid tillfällen när jag ska ut på min morgonprommis runda och när jag ska till min frisör Helen.
Nästan varje dag vill säga. 🙂 Promenerar gör jag mest varenda dag nämligen. Helen pysslar om mig rätt ofta också ska jag villigt erkänna. Så lyxigt och så välbehövligt, framförallt denna gång . HeHe så säger jag precis VARJE gång. Har blivit några besök genom åren. Första gången Helen gjorde hårförlängning på mig så var min dotter fyra år. Nu fyller hon femton ,så det har blivit några härliga ”göra sig fin”stunder tillsammans med min bästa frisörska om man räknar efter. Det här med första hårförlängningen var en liten rolig historia. ”Vi” (Helen) hade bestämt att få in lite röda inslag i mitt blonda hår. Absolut INTE som nu,nej då var jag modig nog som tillät några små slingor av annan färg i mitt annars helt blonda hår. Färgen ville inte riktigt fästa. Konstigt hår jag. Både konstigt och tunnt ska jag tillägga. Helen kom på den geniala idén att istället för att sätta färg på mitt tokiga hår som ändå inte vilel behålla den främmande färgen mer än ett par tvättar så bestämde hon sig för att istället sätta lösa slingor i mitt hår. Något annat hårslag var inte så vanligt då. Orangerött syntethår fick det alltså bli. Lite slingor här o lite slingor där. Blev hur fint som helst, väldigt nytt och väldigt annorlunda kommer jag ihåg att jag tyckte. Men det jag ändå kommer i håg mest från detta är när Helen visade mig de röda inslagens placering med hjälp av en sådan här ”bakspegel” som jag kallar det, (tror ni förstår vad jag menar). Alltså jag struntade helt i de röda slingornas placering, jag hade bara fastnat i de röda slingornas längd. Långt hår har jag ALDRIG riktigt kunnat ha. Så tunnt och därför både glest och stripigt. Alltså så där långt hår som de röda slingorna hade var ju bara något jag som liten flicka drömde om. Sagt och gjort, två dagar senare satt jag hos Helen igen och min första hårförlängning var ett faktum. Både röda och blonda slingor blev det. Kommer i håg att jag kom till dagis för att hämta min dotter några dagar efter den stora hårförvandlingen, personalen slet av mig mössan samtidigt som dom sa: – vi måste få se vad som har inträffat här. Min fyraåriga tjej hade tydligen vid flera tillfällen under dagen sagt :
”Min mamma, hon har klippit långt hår hon”
Ja det är somsagt ett tag sedan nu och på den tiden inte direkt så vanligt.. tror jag startade en liten trend på mitt Träningsverket, för flera av mina hårfagra kunder smittades.
Så sitter jag nu på tåget. Inte tröttmössa längre, nej precis tvärtom känner jag mig faktist. Förvandlingen är total. Ny kraft och energi laddad för ett spännande möte i Stockholm. Jag är lika förundrad varje gång. Vad har hon min Helen för magiska krafter i sina bästa händer och fingrar? Mig gör dom så gott att jag alltid längtar till nästa besök då jag kliver genom dörren ut från salongen.
🙂
