Åååå vad jag vill tacka livet, mitt liv..var dag jag får leva!
Jag känner verkligen att jag nu njuter av varje dag, tar vara på den och är tacksam till vad den lär mig.
När allt bara flyter på och inga större vardagsskandaler sker.. då tänker man väl inte så mycket heller..
Jag märker med mig själv ( och tror säkert att det är flera som känner igen sig) … när det varit en del motgångar, mindre eller större sorger att tvingas möta och andra kanske inte allt för bekväma situationer att hantera, blir man som extra glad och tacksam när man står där på andra sidan, ja när man efter ett tag landar och andas ut. När kaoset lagt sig, när man återigen öppnar ögonen på riktigt, stannar upp för ett ögonblick. Helt plötsligt ser man på sig själv, på sin omgivning
med ”nya ögon” . En blick som som verkar skarp och klar. Blicken blir mer stabil och fast för varje gång ögonen tvingas öppnas på nytt!
Oj, blir lite djupt Bubbel Babbel nu.. men det jag försöker säga, i mina utsvävningar försöker förmedla är:
Visst är livet underbart?! Ja just för att livet är lite upp och lite ner. Lite sorg och därefter tids nog massor med glädje. Såklart inställningen och tanken också spelar en stor roll!
Är man med om massor, gott och ont..glädje och sorg så är det ju massor av erfarenhet man utan att man väljer får..hur man ser på det och hanterar det är såklart väldigt olika, och det om något är väl tjusningen med livet! Våra fantastiska olikheter, samspelet, stundtals krockarna emellan!
Jag vill tacka livet..ja det lär mig och ger mig massor varje dag!
För mig är livet just nu förenat med fina möjligheter…
Jag är ödmjuk och känner lätt sårbarhet. Känner mig stark som aldrig förr 🙂
