Visst, jag säger det ofta, mer eller mindre varje vecka flera gånger i olika samanhang. Hör mig själv säga den nu mer papegojliknande frasen..
”-Jag har en dotter som går i åttan också har jag en son som går i sexan”
Ja så är det, 14 o snart 13 år. Jag rabblar frasen men har sååå svårt att ta in att barnen verkligen börjar bli stora på riktigt!
I torsdag skulle jag hänga med en kompis till Aveny o dansa. Premiär för ”höst/vinter” sesong… Blenders! Visste verkligen inte vad jag skulle ha på mig.. mitt vanliga problem när jag så hastigt o spontant bestämmer mig för att åka iväg, de senaste sex åren har jag mest suttit hemma i min soffa nämligen.. för det mesta ensam. Galet! Hmmm.. Märkligt hur man fungerat, men ska inte grubbla mer över det, tack och lov håller jag ju sakta men relativt säkert resa mig upp ur soffan och bort från det där supermärkliga förflutna.
Ja men så stod jag alltså där nere i hallen rätt frustrerad o hysterisk..
Ebba var hemma, kom ut från sitt rum och flinade..
Mamma, ska du låna kläder av mig?!
Nu är det inte så att jag direkt har någon klädbrist, nej att handla o fixa klädspons är för mig ett stort intresse..
Men har mest kläder som ger mig stämpeln ”sport o träningsnörd”
lite, lite till
(fniss)
Det slutade med att jag var uppklädd från topp till tå med kläder från dotterns garderob…Linne, Jeans och skor!
Innan jag åkte godkände hon min outfit (fniss) och avslutade med fraserna: ”- Smutsa nu inte ner mina skor mamma”
och ”-men mamma, vad liten du är!”
Jag stängde dörren och tänkte högt för mig själv..
”- Nej min finaste Prinsessa, det är inte jag som är liten, det är du som börjar bli stor!!”
