Hmmm…har väl aldrig riktigt så klart som nu börjat se mitt liv på två verkligen helt olika sätt. Ja man kan säga att mitt liv, ja min vardag innehåller två delar enkelt beskrivet (fast det är ju ändå inte jätte enkelt hmm..) men en del är i allafall otroligt Bubblande, på en enorm utvecklande framfart, positivt gånger tusen…i denna del räknar jag in mina vänner, underbara barn, mina fina och alltid stöttande föräldrar och såklart mina spännande jobb som ÄNTLIGEN efter hårt slit börjar ge resultat.
Den andra delen, ja det är något jag verkligen kämpar o kämpat för i snart sex år…ja där utvecklingen går allt utom framat, nej tvärbacke bakåt snällt uttryckt! Hmmmm…är det kanske det här som ger balansen i livet, ja lika stor del katastrof , som lika del toppenbra?! Egentligen tror jag väl inte direkt det, men vad ska man tro då, vad är meningen? Jag är övertygad om att alla de rätta svaren, sina rätta beslut osv. bor i en själv. För att få ta del av de här svaren så måste man bara våga släppa fram dom. Jag känner att pusselbit för pusselbit börjar läggas till rätta, men även i ett pussel kan det stundtals vara lite rörigt, ja svårt att hitta rätt bit osv..vissa dagar är man mer på hugget, andra fungerar inte alls….men så länge man tillåter sig att det får vara så , ja då får man ju också mer klarhet för var dag som går känner jag.
Det är fredag, min fredag med barnen, mysigt! Ingen ide´att ens i tanken försöka kämpa för något som är lönlöst egentlige… nej det tar bara dålig kraft o energi. De här konstiga frågetecknen som är så stört omöjliga att förstå sig på, ja de kanske just ska vara så för att få den här bra balansen, de kanske till och med är där för att man ska bli påmind om att berömma sig själv lite mer…Så NAMASTE´säger jag nu varje dag till mig själv…alltså tackar det gudomliga i mig själv, och vet ni mina vänner, jag tror det hjälper till att räta de här frågetecknen till ståtliga och snart väldigt starka
utropstecken.